LITE MER PAPPERSBRODERI

Det blev ett par tidskriftshållare också, utsmyckade med äpplen och päron i lingarn. För det är ju alltid kul med frukt. Hållarna var några gamla vi hade hemma, från IKEA tror jag.

Och en sak jag glömde skriva i förra inlägget: det är mycket svårare att pricka rätt med nålen när den ska upp från avigsidan när man broderar på papper än på tyg. Nästan omöjligt, faktiskt. Det man får göra då är att hela tiden vrida och vända på arbetet, så att man ser var man sticker in nålen från avigsidan. Kan tyckas meckigt, men det gör att broderandet flyter på bättre och håller eventuell frustration i schack. Lycka till!

KORSSTYGN PÅ PAPPER

Imorgon fredag ska jag vara på Beckmans designhögskola och brodera med några av formeleverna. Ska bli spännande! Jag tänkte att de bland annat ska få brodera på papper, så igår förberedde jag några fler visnings-ex.

Det man gör är följande:
1. rita upp ett mönster på stort eller litet rutpapper (jag hämtade inspiration från Elsie Svennås' Märkbok från 1955)
2. klipp ut mönstret och tejpa fast det på den pappersbit/kartong du vill brodera på
3. stick hål, med en nål, precis där rutorna möts, genom båda lagren papper
4. du får då ett mönster som ser ut ungefär såhär:

5. brodera, genom att hela tiden hålla koll på ditt orginalmönster, med sytråd eller annan tunn tråd (du kan naturligtvis göra ett mycket större mönster, sticka hål med en grov nål och brodera med t ex lingarn)

Jag gjorde en ask av det här pappret.

ATELJÉBESÖK

Idag var jag och hälsade på min kreativa vän Susie i hennes ateljé. I en liten röd stuga från 1700-talet, nästan precis där Södermalm tar slut, gör hon sitt silversmide. Där sitter också bland annat en skulptör och en författare, men oftast är hon där ensam om dagarna och ville gärna att jag skulle komma och hänga där en dag. Och jag kommer gärna tillbaka, det var som att kliva in i en helt annan värld. Eller, det var iaf svårt att tro att Stockholmstrafiken, Saltsjöbanan och bussar brusade precis utanför. Det var snarare som att vara i ett torp långt ut på landet (det var t o m utedass och inget rinnande vatten inne).

Susie gör mest ringar, men även en del andra smycken på beställning. Snart är det dags för hennes webshop att öppna, men tills vidare kan man kolla på hennes hemsida.

Några smycken under arbete.

Själv satt jag i den här bekväma fåtöljen större delen av förmiddagen, drack te och broderade och blev kär i det där bokskåpet. Fast jag skulle nog fylla det med tyger istället.

MATCHY-MATCHY

Äntligen är 60-talskudden färdigmonterad! Jag har en hel kasse med projekt-som-ska-sys-på-maskin och i helgen tog jag mig tid att fixa åtminstone ett par av dem, som den här kudden. Tanken var att den skulle sitta i min ärvda fåtölj (som iofs ska kläs om "nån gång", efter att ha slitits och kattklösts lite för mycket) men det var först när den hamnade där som det gick upp för mig exakt hur matchigt det blev...

Från början var det inga cirklar uppritade i mitten av mönstret, men det kändes lite tomt med bara den där cirkeln. Särskilt nu när det blev en kudde istället för en duk, som kanske var tanken från början. Jag la till lite franska knutar också, eftersom det alltid blir fint med franska knutar.

Baksidan är egentligen en kökshandduk, inhandlad i en liten butik i Halmstad för ett bra tag sedan. Det har bara legat i tygskåpet och väntat på sin stora stund! Jag tycker mönstret är så fint och det är en bra idé med vändbara kuddar. Den här sidan bryter ju också av lite mer mot stolstyget.

HELT GALET FINA JAPANSKA TYGER

... finns nu att beskåda (och köpa) på Svensk Hemslöjd. Jag var där igår kväll på premiären för den japanska designbutiken KiKi's gästspel (deras egen butik finns på Renstiernas gata 41 i Stockholm). De visade handtryckta tyger som kallas Tenugui och även vad man kan göra med dem, som t ex slå in paket eller flaskor till gåbortspresenter. Själva tyget, stor som en kökshandduk ungefär, kan också vara en present. Men som Nori, en av ägarna, förklarade ska man få tillbaka sin Tenugui om man använt den för att slå in en present. Då med en annan liten gåva i, som tack för gåvan man fått.

Många av mönstren har också symboliska värden. Till exempel det sköldpaddsmönstrade gula (längst ner till höger på bilden här) står för "ett långt och hälsosamt liv", eftersom sköldpaddor kan bli mycket gamla. Ett av de prickiga mönstren (här med turkos bakgrund) var en sorts gamla mynt, och står därmed för en önskan om rikedom. Så japanskt, så genomtänkt och så svårt att välja vilken man vill ha. Kanske den här med vågmönster (eller är det moln)?

Eller de underbara små kaninerna? När det blir för mycket att välja på slutar det oftast med att jag inte kan bestämma mig och inte köper nån. Men tygerna finns till försäljning ett tag till (minns tyvärr inte hur länge, kontakta butiken för info).

Om man inte vill använda tyget som handduk kan man, berättade Nori, hänga upp det på väggen som en dekoration, använda som en scarf eller t ex packa in matlådan. Något som mina japanska skolkamrater på HV ofta gjorde.

Tygerna är tryckta med en form av batik: man skär ut mönstren med schabloner, lägger dem på tygbiten och penslar på ett slags lim eller vax. Sedan läggs nästa tygbit ovanpå, penslas osv. tills man lagt på totalt 25 lager tyg. Då hälls färgen på med vattenkannor och med hjälp av en sug underifrån dras färgen genom alla lagren. Vaxet tas sedan bort och där är tyget vitt - mönstret framträder. Tyget blir dubbelsidigt, eftersom japaner inte gillar att baksidan syns när de slår in paket (enligt Nori). Den lilla filmen på väggen visar alla moment i framställningen och även fler tips på inslagningar. Fascinerande och väldigt inspirerande!

ÅRETS VÅRSALONG

Förra helgen var vi på Liljevalchs och kollade på Vårsalongen, tillsammans med "alla andra" (det var kö in när vi kom och ännu längre kö när vi gick). Mycket bra det här året, här är några av de verk jag gillade bäst. Som t ex Pernilla Frykholms Den olydiga ballongen, som nästan var finast på baksidan. Eller Alena Törnberg (student på HV) som gjort en hel samling växtdelar av garn. Hennes suckande moln fick mig däremot att lämna salen fortast möjligt, tyvärr.

Ett av Amanda Boierths tryckta tyger, Överfiske. Riktigt fint och kul att tygtryck kan ha en plats bland den andra konsten.

Jag gillade också Anna Nygrens virkade litteraturgiganter. Synd bara att just det här paret valde att separera alldeles nyss.

Emil Ulfhammers Snurrar i huvudet ser ut som en tuschteckning på håll, men var sydd i plattsöm. Jag blev sugen på att göra samma sak med Oskar Perssons riktiga tuschalster.

Sist men inte minst tre favoriter som inte var textila, men som jag stod länge och tittade på: Lena Sjöbergs adliga papperspåsar, Rebecka Bebben Anderssons dygnsteckningar och Casper Johanssons stämplade frimärken. Särskilt de sista var en fantastisk blandning mellan konst och hantverk. Redan sålda, såklart.

I SKOLAN (OCH ETT BOKTIPS)

Puh, senaste tiden har helt gått åt till att jobba med Skapande skola. Och när jag inte var där och undervisade letade jag ylletröjor på loppisar att tvätta (femmorna jobbade med återbruk och det gick åt en hel del tröjor).

Skoldagarna var intensiva och med klasser på runt 25 elever hann jag knappt sitta ner, än mindre ta några bilder. Den enda jag lyckades knäppa på barnens alster var de här två av fyrornas figurer. Spöket är en nyckelring, därav den blå tråden. Visst blev de fina?
När jag själv hade syslöjd hade vi en gammal tant som satt bakom sin kateder medan vi jobbade vid våra platser och fick köa för hjälp (iaf var det så de första åren). Låt oss säga såhär: tiderna förändras. Men det beståendet minnet av det här besöket i dagens skola är alla fantastiskt kreativa och entusiastiska barn. Och alla pedagoger, som "klarar av" att jobba i skolan, år efter år. Jag förstår att inte alla gillar att sy, att ännu fler inte kan koncentrera sig och stilla med nål och tråd i tre timmar och att det kan vara svårt med motoriken. Däremot tror jag att alla barn (och vuxna) mår bra av att göra saker med händerna och använda de delar av hjärnan som behövs för att planera och utföra ett konstnärligt arbete. Även om det gnälls en del på vägen.

Jag hann ta lite bilder i slöjdsalen innan fredagens lektion med treorna. Så himla trevlig lokal! Vår slöjdsal var inte alls lika mysig och inspirerande. Snarare kliniskt välstädad och alla tyger och garner ordentligt instängda. Tror aldrig heller att våra alster visades upp nånstans i skolan.

Spår av höstens Skapande skola-lärare, Erik Torstensson.

I slöjdsalen hittade jag den här fina boken, som var perfekt att använda som komplement till mina små figurer. Det var många roliga variationer i den, som hur man kan göra ögon på olika sätt eller att använda pärlor också. Tror kanske jag får ta och köpa den, till referensbiblioteket.

EN VANTE ELLER TVÅ

En annan sak eleverna får göra på Skapande skola är återbrukade vantar, i bästa DoRedo-stil. Av en tröjärm, som efter tvätt var precis lagom stor för att stoppa in handen, klippte jag ut en vantform med tumme. Nästa gång ska jag prova att göra tummen för sig, för passformen blir ärligt talat lite sådär med den här tekniken.

Ett bra tips är att lämna öppet i toppen innan man dekorerar vanten. Det är så mycket smidigare att kunna stoppa in handen här uppe när man syr. (Ett alternativ är att klippa ut två delar, en fram- och en baksida, där man broderar på framsidan innan man syr ihop.)

Det är både kul och fint att blanda broderi och applikation. Jag använde ullgarn och mouliné, för de finare detaljerna. Det tog ca en halv dag att bli klar med vänstervanten. Syr ihop gör man med kastsöm eller langett.

SMÅ FILURER

Idag är jag på en skola i Spånga och jobbar som lärare/inspiratör inom Skapande skola. Vanligtvis ligger medelåldern runt 50 på de kurser jag har, så det ska bli väldigt roligt och spännande att jobba med barn! Fyror och femmor är det de kommande veckorna, kanske blir det sexor lite senare i vår. Idag ska de få göra små filurer, bland annat.

Alla de här filurerna är broscher, med säkerhetsnålar fastsydda på baksidan, men man kan lika väl göra dem som nyckelringar eller mobilhängen.

Den här kossan (eller vad det nu är) är nog min favorit.

SEXKANTER & INTERNETSTRUL

Den här bloggen har varit totalt och sorgligt stillastående på sista tiden. Efter att vi flyttade tog det 1,5 månad, några samtal till kundtjänst och till slut ett argt mejl för att få igång internetuppkopplingen. Under tiden gick det bara att surfa med mobilen och endast det nödvändigaste blev kollat. Sedan var det jul och lite andra grejer... men nu ska det bli mer bloggande framöver!

Jag behövde nånting metodiskt och kontrollerat att sysselsätta mig med på ledig tid och då passar ju hexagoner bra. I höstas gjorde jag en sittdyna i samma teknik och tyckte att det var rätt pilligt, van som jag var att sy lapptäcken på maskin, inte för hand. Men den här gången gjorde jag varje moment för sig: klippte ut alla mallar som behövdes en kväll, klippte och tejpade alla tyger nästa kväll, ägnade en bra stund åt att pussla ihop mönstret.

Sedan sydde jag ihop sexkanterna till långa remsor, som jag nu syr ihop med varandra. Hur gör ni andra som gör sånt här? Syr ni varje bit för sig eller i större delar (som remsor) som sedan sys ihop? Jag tycker att arbetet flyter på lite snabbare när jag gjorde såhär.

Det blir nio blommor, tre på varje rad, och det turkosa är "bakgrunden". Bild på hela kudden kommer när den är färdig.