ETT LITET HJÄRTA

Jag har ingen ursäkt, men det har blivit en till liten bra-att-ha-börs. Den här var tydligen bra att ha till snuttar av moulinégarn, liggandes i soffan. Hjärtat påbörjades när jag var i Kil och hade kurs (dvs tidigt förra våren) och blev klart i Forsa. Sen när jag kom hem sydde jag ihop den med en 10 centimeters dragkedja (tur att det finns så små!), foder, grön spets och en stuvbit till baksida.

Hjärtat har både knutar och pärlor, för extra flärd.

Baksidan var som sagt ett test, där jag tryckte med textilfärg på kläde. Jag är lite tveksam till resultatet, så det kanske får stanna vid en baksida.

PÅ JOBBET

Det har inte blivit av att jag bloggat om den ateljé där jag numera tillbringar arbetsdagarna, vet inte riktigt varför. Jag har ju ändå varit här i snart ett halvår. Den ligger hursomhelst i en källarlokal precis bakom Årstaskolan. Här ser vi lite av hallen (och mina ben).

Vi har två små rum (där illustratörerna Henning, Emmelie och Ebba sitter) och ett stort rum, där vi är fem textilare. Klara, ena halvan av House of K, skymtar till höger här. Kerstin, den andra halvan, fuskar lite som möbeltapetserare idag. Därav stolen. Även Jessica Ljung och Vanessa Yancey håller till här (Vanessa gick ut HV Skola förra våren, se några av hennes vävar här.) Vi har numera en gemensam Facebooksida där man kan se vilka projekt vi jobbar med för tillfället.

Lokalen var tidigare en herrekipering, vilket förklarar metallstängerna. Nu har vi varsin liten arbetsplats längs väggarna och ett stort arbetsbord som vi delar på. Vävstolar, diverse symaskiner, strykjärn och ett litet pentry får också plats.
Vid min plats pågår just nu arbetet med en ny materialsats som kommer finnas att köpa nångång snart. Eller, när den är färdig. Mer om detta vid ett senare tillfälle.

NYHETENS BEHAG

Idag ska jag skriva om något som jag tror många av er kreativa personer som läser den här bloggen känner igen er alltför väl i: varför är det så mycket roligare att starta ett nytt projekt än att slutföra ett gammalt? Jag vet inte. Det är kanske en av livets stora gåtor, i stil med "är vi ensamma i universum?", "varför kommer vissa människor alltid försent?" och "vad kommer hända med mitt pensionssparande?" Men det har möjligtvis att göra med adrenalinpåslaget som kommer när man gått och längtat, tänkt på och planerat ett projekt i huvudet och äntligen får se det komma ut genom fingrarna. Det är obetalbart, en kick varje gång. Och när adrenalinet lägger sig infinner sig visserligen behaget att lugnt och metodiskt brodera/sticka/tälja vidare, men det är liksom inte samma sak. I huvudet börjar dessutom nästa projekt pocka på uppmärksamheten... och så sitter man där igen, man bara måste kolla hur det blir med det där garnet... och så vidare. 

I förra veckan var jag tvungen att köpa lite garn i de färger jag saknade och "bara testa lite" på ett mönster jag ritade för ett bra tag sedan. Tyvärr var det ju beroendeframkallande roligt att sy korsstygn i ull på aidaväv.

När jag istället kanske borde bestämma om det ska vara en annan färg på det här gamla broderiet, som jag började med i olika blåa nyanser men inte riktigt älskar.

Eller den här lilla duken jag började med för flera år sedan! Skulle inte ta särskilt lång tid att sy klar.

Eller evighetsprojektet äggvärmaren, som inte kommer bli klar den här påsken heller, trots att den egentligen är rolig att sy... ååh, ångest, stoppa ner den i påsen igen! Och då har jag inte ens visat de virk- och stickprojekt jag har på gång samtidigt. Dessutom är det här bara hobbybroderier, inte jobbroderier.
Är det någon av er läsare som har tips på hur man får saker färdiga?

EN VANTE ELLER TVÅ

En annan sak eleverna får göra på Skapande skola är återbrukade vantar, i bästa DoRedo-stil. Av en tröjärm, som efter tvätt var precis lagom stor för att stoppa in handen, klippte jag ut en vantform med tumme. Nästa gång ska jag prova att göra tummen för sig, för passformen blir ärligt talat lite sådär med den här tekniken.

Ett bra tips är att lämna öppet i toppen innan man dekorerar vanten. Det är så mycket smidigare att kunna stoppa in handen här uppe när man syr. (Ett alternativ är att klippa ut två delar, en fram- och en baksida, där man broderar på framsidan innan man syr ihop.)

Det är både kul och fint att blanda broderi och applikation. Jag använde ullgarn och mouliné, för de finare detaljerna. Det tog ca en halv dag att bli klar med vänstervanten. Syr ihop gör man med kastsöm eller langett.

LÄSKIGT FINT SMYCKE

Såhär i allhelgonatider passar det väl bra med ett läskigt fladdermushalsband, tycker ni inte? Jag fick se den här bilden på Instagram, som Marit lagt upp, inspirerad av katthalsbandet som finns med i Små och stora broderier. Marit berättar:

Det hela började för ett år sedan då minsta dottern, då 5 år, ritade en underbar fladdermusteckning som farfar fick i farsdagspresent. Jag var tvungen att ta en kopia på teckningen innan hon gav bort den. Givetvis hade jag innan dess lagt huvudet på sned och frågat om inte mamma kunde få teckningen istället - ack nej!

Under sin sista termin på textillärarutbildningen hade de en kurs i broderi, och tillsammans med makens gamla guldkedja blev det ett halsband av dotterns broderi. Jag tycker det blev fantastiskt fint! Barnteckningar är verkligen perfekta att göra broderier av. Tack Marit för bilden och berättelsen.

BLOMMIGA NÅLDYNAN

Jag hann faktiskt pyssla lite själv under kursen i Kil. Det blev en till nåldyna! Inte för att jag behöver en till, men för att det är ett så lätt, snabbt och roligt projekt. Inspirationen kom från den fina boken Brodera på ylle.

Jag klippte ut mittringen först, markerade hur stor den inre cirkeln var och sydde bottensöm där (med pärlor). Sedan sydde jag på alla andra delar oh broderade lite oregelbundna korsstygn. Sydde ihop med förstygn, vek bitar av kläde i hörnen och fyllde dynan med linfrön.

Hörnen ser nästan ut som trebenta kycklingar! Så det blir väl det närmsta ett påskpyssel som visas på den här bilden... jag är hemskt dålig på påskpynt, det blir bara lite ris, påskblommor och en Torsåstupp hemma hos oss. Om jag nån gång skulle få för mig att göra något mer vore de här virkade äggen från One Sheepish Girl ett väldigt bra alternativ. Glad påsk på er!

I did this pin cushion for myself during last weekend's workshop. Not that I need another one, but it is such a fun and easy craft project to make. The corners almost look like a three legged chicken, don't you think? If I were to make one easter craft decoration this year, it would be these lovely crochet eggs from One Sheepish Girl. Happy Easter to you all!

KILKURSEN

Här kommer några bilder från helgens kurs i Kil! Det var femton grymma kvinnor, yllebroderi, massor av material och ett välfyllt fikabord i en slöjdsal på skolan. Det lyckades jag tyvärr inte ta något kort på.

Det här fantastiska ungerska broderiet var en materialsats till en väst från början, köpt nån gång på 70- eller 80-talet. Men hon som höll på med det funderade på att göra en väska av den istället.

Det blev en hel del små fodral och en och annan fågel.

Den här väldigt bra och inspirerande affischen satt i slöjdsalen.

Här ska det bli ett fodral till en kalender!

Smartaste sybågen på ställning. Och jag fick ett så fint hjärta i gåva! Jag älskar att få handgjorda saker (just saying...)

This weekend I was in the small town Kil in the region of Värmland and had a workshop with wool embroidery. It was so much fun and everybody did very nice and pretty things.

KURS PÅ NÄÄS

Det var så härligt att komma tillbaka till vackra Nääs igen. Den här gången var det småbroderier som gällde, dvs små förvaringsgrejer som nålbrev, korthållare och väskor. Eller detaljer på kläder och gästhanddukar. Deltagarna hann med mycket!

Jag hade tagit med en hel del inspirationsmaterial, mest från senaste boken.

Bottensömmen var populär.

Inspiration hittades också i böcker och Gudrun Sjödéns mattkatalog.

Ett broderi i påsöm från lördan hade blivit en superfin väska på söndan. Fodrad, dessutom.

 

Härliga färger!

 

Varför skulle bottensöm bara vara rund? Varför inte hästformad?

Ett litet hål i en T-shirt täcktes snabbt med en döskalle i korsstygn och texten "idag är jag glad" med efterstygn.
Jag blev själv väldigt inspirerad av alla fina broderier och vill tacka alla ni som kom!

Nääs var lika tidig-vår-vackert som förra gången, men hu vad kallt det var. Nog för att gamla hus är vackra, men när man inte kan elda i den vackra kakelugnen i sitt rum är det inte så dumt med centralvärme ändå...
På konsthantverkscafét hade de ett rum med en textil installation av Linnea Henriksson som var fin. Iofs, kanske finare när man var på plats än vad det gör sig på bild...

This weekend I was back at lovely Nääs, near Gothenburg, for a workshop called "small embroideries" inspired by my latest book. It was so much fun and the students did wonderful pouches, bags, pincushions and details on clothes. The last picture here shows the work of textile artist Linnea Henriksson, that was shown at a small gallery at Nääs.

HELGENS KURS

Här är några bilder från helgens kurs i Uppsala. Vi höll till i en del av Upplandsmuseet, precis vid Fyris Torg, där några tappra damer trotsade vintervädret och sålde jättegod chokladsockerkaka till oss som vi hade till fikat.

Ingen tvekan om temat på kursen! Smart dessutom att ha både garn och papperskorg för garnändar på samma ställe.

Deltagarna broderade med stor koncentration.

Vi gjorde olika sorters yllebroderi, men påsömmen var (som vanligt) mest lockande.

Många provlappar, halvfärdiga muddar, en liten väska och en vante blev det. Tack alla ni som var med!
Sist ett ord på vägen:

Och vad roligt att så många kommer med boktips till tävlingen! Fortsätt kommentera och mejla till och med söndag.

Here are some pictures from this weekend's workshop in Uppsala. We did various kinds of wool embroidery and had a great time.

FÅGELKUDDEN

I höstas hade jag en stor beställning. En 60 x 60 cm kudde med skånskt yllebroderi, rättare sagt. Den blev klar i början av december efter en hel del intensivt broderande och vad jag hört så blev kunden nöjd.

I början kändes det som det gick väldigt fort att brodera. Jag började ner i ena hörnet och arbetade runt. Efter kanske 1/3 gick jag in i broderiväggen och tyckte inte att jag kom nån vart. Men till slut så var det bara ringen med fåglarna och mittblomman kvar att göra + ett litet monogram på bakstycket.

Trots att kudden var så stor var den ändå rolig att sy (för det mesta). En positiv överraskning när jag packade upp materialsatsen var att alla entrådiga garner (utom en gul) var utbytta mot Moragarn. Tack och lov! Jag beundrar verkligen er som kan brodera med Fårö. Själv tycker jag att det är så motsträvigt och joxigt och går av mest hela tiden.

I did this 60 x 60 cm big pillow for a customer and finished it off in early December. It took a while longer than I first expected, but both I and the customer are pleased with the result. The pattern is an old one, a classic wool embroidery from Skåne (the southern region of Sweden). Aren't the birdies just adorable?