UTSTÄLLNINGSEXTAS

Nåja, men en utställning som verkligen är värd ett besök för alla textilintresserade är Marina Aittalats, som visas på Almgrens sidenväveri t.o.m 26/4. Jag var där i torsdags på vernissagen. Huvudnumret är denna fantastiska klänning, inspirerad av Sofia Magdalenas brudklänning, notera slottet som är målat på väggen i bakgrunden. Marina har jobbat i sidenorganza, i samma teknik som hon gjorde i sitt examensarbete från HV skola 2011, som jag tyckte mycket om. Klänningen och släpet var upphängda i tunna silvertrådar och svävade fram över golvet, något som verkligen måste upplevas på plats. Där fanns också en fin redogörelse för arbetsprocessen, och sånt gillar ju jag.

På första våningen visades fler av Marinas tidigare verk. I flera syns hennes intresse för geometri (och, såklart, skrädderi), som i den här tjusiga korsetten i lin och silke. Alla tyger är handvävda av Marina och när jag gick runt och tittade fascinerades jag av hur skickligt och lekfullt hon integrerar vävningen i sömnaden. Jag undrar om hon redan vet exakt hur plagget/objektet ska sys när hon sätter upp väven? Men jag hann inte säga så mycket mer än "hej", "grattis" och "får jag fota?". Det brukar ju vara så på vernissager.

Jag gillar också väldigt mycket hur hon experimenterar med tyg och stygn för att gestalta något, som snö. Visst liknar det smältande vårsnö, särskilt om man kisar lite? Och den sista bilden här, som är textila tolkningar av delarna i det lilla fotot som skymtar nere till vänster (det är taget i en gränd utanför HV). Bara det faktum att flera av "tavlorna" är oregelbundna i formen och trots sina olikheter i färg och strukturer skapar en helhet. Bilden gör det inte rättvisa, så om du har möjlighet: gå genast och se utställningen och titta närmare.

EN SEXKANTIG KUDDE

Nja, kudden är i den vanliga fyrkantiga formen, men den är sydd av sexkantingar! I helgen betade jag av ännu ett projekt på sy-färdigt-listan och det var den här hexagonkudden jag skrivit om tidigare. Den skulle monteras på ett tyg, få en baksida och någon slags stänganordning.

Hexagonerna sydde jag ju ihop för hand, men när det kom till monteringen fick det bli maskinsöm. För att kudden skulle bli 50x50 behövdes det alltså en smal tygremsa upptill och nertill. Jag lade den under, nålade och sydde en raksöm precis intill kanten. Tycker att det blir fint att se den där spetsiga kanten som blir av tygbitarnas form.

Baksidan sydde jag av ett enfärgat loppisörngott. Jag behöll den breda fållen på örngottet och sydde knapphål mitt på det. Hade inte knappar i samma storlek och modell, men de här tre är i alla fall i samma färgskala som tygerna på framsidan (och på kudden bredvid), och det kan ju vara gott nog.

SEXKANTER & INTERNETSTRUL

Den här bloggen har varit totalt och sorgligt stillastående på sista tiden. Efter att vi flyttade tog det 1,5 månad, några samtal till kundtjänst och till slut ett argt mejl för att få igång internetuppkopplingen. Under tiden gick det bara att surfa med mobilen och endast det nödvändigaste blev kollat. Sedan var det jul och lite andra grejer... men nu ska det bli mer bloggande framöver!

Jag behövde nånting metodiskt och kontrollerat att sysselsätta mig med på ledig tid och då passar ju hexagoner bra. I höstas gjorde jag en sittdyna i samma teknik och tyckte att det var rätt pilligt, van som jag var att sy lapptäcken på maskin, inte för hand. Men den här gången gjorde jag varje moment för sig: klippte ut alla mallar som behövdes en kväll, klippte och tejpade alla tyger nästa kväll, ägnade en bra stund åt att pussla ihop mönstret.

Sedan sydde jag ihop sexkanterna till långa remsor, som jag nu syr ihop med varandra. Hur gör ni andra som gör sånt här? Syr ni varje bit för sig eller i större delar (som remsor) som sedan sys ihop? Jag tycker att arbetet flyter på lite snabbare när jag gjorde såhär.

Det blir nio blommor, tre på varje rad, och det turkosa är "bakgrunden". Bild på hela kudden kommer när den är färdig.

FÖDELSEDAGSDJUR

I helgen firade vi mitt yngsta kusinbarn, som fyllde 3 år. På önskelistan stod "något med djur", hennes största intresse. Släkten tog detta på orden, hon fick nästan bara leksaksdjur, kläder med djurtryck och en bok om Mamma Mu. Jag sydde en giraff från Wee Wonderfuls-boken. Den verkade uppskattad!

Har giraffer nos? Kanske inte en sån här, men det var när garnnosen kom på plats som den verkligen fick karaktär.

I baken har den en flätad svans. Modellen kanske ser avancerad ut, men det gick faktiskt fort och lätt att sy. Det enda som är lite tradigt är stoppningen...

Googla gärna "wee wonderfuls wes the baby giraffe" för att se fler som sytt den.

HJÄRTA

Detta gör mig så glad. Knitarina och hennes dotter inspirerades av pennfodralet som finns i min senaste bok och gjorde ett eget. Med tryckta hjärtan och hjärtmönstrat foder. Kan man bli annat än kär?

Har du också gjort något inspirerat av mina böcker? Skicka en länk eller mejla en bild så kanske jag kan göra ett litet samlingsalbum här på bloggen!

KLÄNNINGAR, KLÄNNINGAR, KLÄNNINGAR

Som ni kanske vet har jag nästan alltid klänning. Om jag inte har kjol då förstås. Hittills har jag bara sytt några av dem själv, fast kanske blir det ändring på det nu.

Jag blev nämligen så inspirerad av Emelie, som har bloggen Vem pysslar?, och hennes braiga modeller på kläder och beskrivningarna av dem. Den här blusen t ex, det ser så lätt ut!

En annan stor inspirationskälla är Lina OJ, som jag köpte en klänning av förra sommaren. Hennes modeller är precis i min smak och hennes tyglager är som bekant en avundsvärd guldgruva.

Någon bloggläsare kanske minns mitt försök att sy en klänning från Pip Lincolnes bok Sew La Tea Do och att det mest var problem med det projektet. Nu gav jag mig hursomhelst på att sy en annan modell från samma bok, The Too Cute Tunic Dress. Det var en mycket mer positiv upplevelse! Några få justeringar, som att ta in livet lite, göra kjolen längre och med mer vidd, var allt som behövdes.

Jag sydde i fickor och gjorde dessutom hällor för skärp. Tyget med paraplyerna har legat och väntat på rätt tillfälle i tygskåpet. Köpt på Ohlssons tyger.
Sen sydde jag en till av ett trasigt IKEA-lakan, av bara farten. Fast med kortare ärm.

Så ser den ut på. Det känns som jag hittat den perfekta klänningsmodellen som kan varieras enkelt med små medel. Så det kan mycket väl bli fler! (Inte för att jag behöver fler klänningar egentligen... eller, jag behöver en större klädkammare.)

Sen var jag inne på fotografen och loppisfantasten Karin Lindroos' blogg och såg en otroligt fin Marimekkoklänning som hon hade på sig. Gud, en sån skulle jag vilja ha! (Ni får scrolla rätt långt ner för att hitta den, eftersom hon lägger upp så många bilder.) Men en sån lär jag ju aldrig lägga vantarna på, så jag sydde nåt liknande.

Fast med breda axelband och en randig ficka istället för det där tvärrandiga partiet på kjolen. Men man ser inspirationen lite grann va? Grundmodellen är fortfarande den från Sew La Tea Do.

Dresses, dresses, dresses! I've made a few recently, inspired by other bloggers. The pattern is from Pip Lincolne's book Sew La Tea Do, but I've made a few different alterations in order to make them fit better.

NYTT LITET DJUR

Det blir inte så mycket broderande för tillfället... jag tror att jag laddar upp för den ganska stora delen broderande som måste göras i sommar, till två grejer, varav den ena är ett broderisymposium (mer om det senare). Istället blir det mest stickning och lite småsömnad. Som den här.

Extra braigt att man kan stoppa de små filurerna med allt vadmalsspill som blir över när man klipper ut alla detaljer. Lite garnstumpar kan gärna också följa med.

Jag sydde fast en liten ring på baksidan, så att hon kan bli ett halsband. Eller så blir det en brosch i slutändan.
Såhär såg hon ut först:

Not a lot of embroidering going on at home right now. More, like, these types of mini-projects. She might turn into a necklace... or a brooch.

VETEVÄRMARENS FODRAL

Den här helgen ägnades åt loppisrunda, kondisfika, ateljéhäng och lite balkongfixande. Dvs jag försökte vara ledig. Men jag tog mig också tid att sy ett fodral åt en vetevärmare jag sydde för ett tag sedan.

Själva vetevärmaren var lätt att sy: bara två bitar linnetyg som var tillräckligt stora för att täcka magen (det är främst där jag använder den, inte så mycket på axlarna). Man kan ju göra värmaren mer fancy och sy i kanaler för att hålla kornen i fyllningen på plats, men jag tycker den funkar bra såhär när den är så pass liten. Det stora problemet visade sig vara att få tag på just fyllningen: jag letade efter hela vetekorn både på hälsokosten och de flesta stora mataffärer häromkring. På nätet läste jag att matvete inte funkar lika bra, är det någon av er bloggläsare som provat det? Däremot skulle helt bovete vara ett bra substitut, så det fick bli det istället. Men - bovetet smular och dammar en del. Ett fodral som värmaren läggs i efter att den varit inne i ugnen och vänt kändes som en nödvändighet. (För er som är som jag och inte har micro kan man värma den på 125 grader i 20 minuter.)

Jag sydde fodralet av ett lite mer avancerat lapptäcksmönster än jag brukar, med trekanter i brunt och ljusblått (en fyrkant som mätte 10x10 cm och klippt itu på snedden). Sedan sicksackades lapptäcket ihop med ett tunt bomullstyg och syddes ihop med en baksida. Jag vek ner kanten ca 1 cm och sydde samtidigt fast satinband till knyt. Jag mätte inte så noga innan jag sydde ihop trekanterna så fodralet blev lite stort. Men det gör ju inte så mycket.

Förutom att hålla dammet på plats är värmaren finare nu när den ligger och väntar på att användas.

This weekend I went thrifting, hung out with friends and tried to make our balcony look a bit more presentable. I also stitched up this patchwork cover for a wheat bag I made a while ago. Since I couldn't find whole wheat I used buckwheat instead. Works just fine, but it gets a bit dusty. So after the wheat bag has been heated you just pop it in this cover. lay back and relax.

LITEN UNDERBAR

Efter en intensiv vecka i Stockholm orkade jag inte göra särskilt mycket i helgen. Vi var på ett slags event på Kulturhuset här i Halmstad på lördagen och söndagen ägnade jag mig åt att sy en docka. Bara för att. Och för att det ibland är så skönt att följa någon annans instruktioner till punkt och pricka istället för att skriva egna. (Eller, jag var lite för ivrig och klippte ut mönsterformen innan jag sydde, men det gick ju bra ändå.)

Jag gjorde den folkloreinspirerade "I Heart You" från Hillary Langs underbara bok Wee Wonderfuls.

Det roligaste var att sy kläderna. Och jag gillar att ansiktet är av linnetyg och den smarta konstruktionen: man sydde först ihop kropps- och huvudtyget, sedan vändsydde man bitarna till ansiktet, broderade det och sydde fast. Så enkelt och så smart!

This weekend I was pretty tired, so all I wanted to do was follow someone else's directions. Ta-daa: my version of the Wee Wonderfuls doll I Heart You. She is almost too adorable to be true.

LAPPAD

Vad ska det här bli då? Nåt slags Tetris?
Nej, ett armband av vadmalsspill!

När man klippt ut och pusslat ihop olika stora/små bitar, så att det blir samma bredd på amrbandet, syr man fast dem med små stygn vinkelrätt mot kanten. Jag klippte och pusslade ca 5 cm i taget, annars blir det lite svårt att hålla reda på vilken bit som ska sys fast var.

När hela längden är klar (mät runt din egen handled) klipper man ut bottentyget med ca 1 cm sömsmån och ett fodertyg med 1,5-2 cm sömsmån.

Vik upp kanten dubbel så att den syns på framsidan och nåla fast.

Sy fast fodret i bottentyget med små stygn. Lite pilligt men inte svårt.

Sy till sist fast en knapp, läderrem eller annan snodd till stängning.

Maffigt!

Det här projektet är en förberedelse för den workshop jag kommer ha i Eskilstuna den 4 maj. Jag var tidigare lite osäker om den skulle bli av, och ni är några stycken som mejlat mig och undrat, men nu är det alltså bestämt. Workshopen är en del av den utställning med textilt återbruk som öppnar på Stadsmuseet kl 13 och vi börjar workshopa strax därefter. Det är öppet för alla och ingen föranmälan behövs. Det är bara att komma dit och göra roliga och fantasifulla textila smycken!

Right now I'm working on some textile accessories for a workshop in May. This bracelet is perfekt for all those little scraps of wool felt that are left over from other craft projects.

NYTT NÅLBREV

Inför helgens kurs i Kil, då vi ska yllebrodera, passade jag på att göra ett par nya saker som inspiration för deltagarna. Bland annat ett nytt nålbrev! Jag gillar formatet på det jag har nu, men kände för att göra ett lite roligare "omslag".

Jag tog alltså mått på det (det är samma modell som finns i min senaste bok) och klippte ut ett stycke brunt kläde. På det sydde jag fast band, lite vadmalsbitar och broderade enkla förstygn. Det är nog mitt favoritstygn för tillfället.

Vidare behövs en insida i samma storlek, att sticka nålarna i, och en bit kartong för stadga. Den bör vara några millimeter mindre och vikt på mitten.

Jag började med att sy ryggen, dvs lägga tygbitarna mot varandra med kartongen emellan och sy precis i vecket. Först förstygn åt ena hållet och sedan tillbaka, så ser det snyggast ut på insidan.

Sedan sydde jag ihop tygbitarna med ganska täta förstygn. Här ska man alltså bara sy i tyget och inte i kartongen. Bandbitarna veks in emellan. På sidorna sydde jag fast två smala band, så att det går att stänga det hela.

Ja det var det! Tog inte särskilt lång tid att göra och nålarna har fått en säker och mysig förvaring.

I whipped up this new little neddle case for this weekend's workshop. It was really quick and easy to make! Just make sure that the cardboard inbetween is a few millimetres smaller than the fabric pieces, so that when you stitch the whole thing together you only stitch in the fabric. In the back however, you stitch through all three layers (pic nr 3).