UNRAVEL

Jag har lyckats se de flesta av HV:s examensutställningar sedan jag gick ut, om än inte alltid på vernissagedagen, och det brukar alltid vara bra. Men frågan är om det inte var extra bra i onsdags, när årets elever visade sina exjobb. Egentligen skulle jag kunnat visa allas, men den proppfulla och bastuvarma lokalen gjorde det lite svårtfotat (dessutom kan man numera inte gå många steg utan att träffa på gamla lärare och elever och andra man känner och vill prata med). Så här kommer lite av det jag lyckades fånga: först och främst Maria Anderssons snygga och imponerande ikatvävar. Jag trodde först att hon tryckt motivet på varpen, men det är ju såklart för enkelt. Istället har hon spänt upp inslagsgarnet i en ram, vaxat på delar av motivet, färgat, vaxat igen... först i vävstolen faller allt på plats. Se fler av hennes ikatexperiment här.

Ea Montelius hade vävt en samling finstämda damasttyger.

Både Astri Sorby (ovan) och Justine A. Ioannu hade jobbat med kläder och strukturer. Justine hade dessutom kompletterat med riktigt snygga foton.

Alena Törnberg hade fortsatt på temat "det suckande molnet" som hon visade på årets Vårsalong. Den här hade en kompis som längsamt hävde sig fram på golvet.

Lisa Lindbäck hade jobbat fram en kollektion vävda väskor med ekologiskt garvade läderhandtag, redo för försäljning. Snyggt och proffsigt. Även Maria Jufvas hade rutor som tema i denna ryamatta som kunde vikas ihop till olika sittmöbler. Intressant och tänkvärt om konsumtion och tillvaratagande. Jag gillar färgskalan också.

En storfavorit var Jenny Larssons (något svårfotade) gesällprov i vitbroderi. Denna om något måste ses på plats. Inspirerad av Diá de los muertos-estetik (se mer här) hade hon broderat ett självporträtt med nästan självlysande vitt garn. Skenbart enkelt, men vi stod både länge och väl och tittade på den. Även Sara Svenssons (nedan) porträtt, detta och ett till bredvid, var gjort med enkla medel men med stor känsla. Jag är säker på att många av de här eleverna kommer gå långt.

Utställningen finns, liksom de senaste åren, på Almgrens sidenväveri. Ett tips är att gå dit en mulen dag, för som sagt, det blir varmt i de där lokalerna... Sista dag är 31/8. Gå och se!

FREDAG EFTERMIDDAG

En lugn dag i ateljén idag, vi var bara två stycken där. Jag ritade och skrev och planerade. Samt fotade detaljer. Tröttnar tydligen aldrig på att fota sybehör. En hel bok med bara bilder på sybehör, det skulle jag vilja ha.

UTSTÄLLNINGSEXTAS

Nåja, men en utställning som verkligen är värd ett besök för alla textilintresserade är Marina Aittalats, som visas på Almgrens sidenväveri t.o.m 26/4. Jag var där i torsdags på vernissagen. Huvudnumret är denna fantastiska klänning, inspirerad av Sofia Magdalenas brudklänning, notera slottet som är målat på väggen i bakgrunden. Marina har jobbat i sidenorganza, i samma teknik som hon gjorde i sitt examensarbete från HV skola 2011, som jag tyckte mycket om. Klänningen och släpet var upphängda i tunna silvertrådar och svävade fram över golvet, något som verkligen måste upplevas på plats. Där fanns också en fin redogörelse för arbetsprocessen, och sånt gillar ju jag.

På första våningen visades fler av Marinas tidigare verk. I flera syns hennes intresse för geometri (och, såklart, skrädderi), som i den här tjusiga korsetten i lin och silke. Alla tyger är handvävda av Marina och när jag gick runt och tittade fascinerades jag av hur skickligt och lekfullt hon integrerar vävningen i sömnaden. Jag undrar om hon redan vet exakt hur plagget/objektet ska sys när hon sätter upp väven? Men jag hann inte säga så mycket mer än "hej", "grattis" och "får jag fota?". Det brukar ju vara så på vernissager.

Jag gillar också väldigt mycket hur hon experimenterar med tyg och stygn för att gestalta något, som snö. Visst liknar det smältande vårsnö, särskilt om man kisar lite? Och den sista bilden här, som är textila tolkningar av delarna i det lilla fotot som skymtar nere till vänster (det är taget i en gränd utanför HV). Bara det faktum att flera av "tavlorna" är oregelbundna i formen och trots sina olikheter i färg och strukturer skapar en helhet. Bilden gör det inte rättvisa, så om du har möjlighet: gå genast och se utställningen och titta närmare.

HV SKOLAS EXAMENSUTSTÄLLNING 2013

Här kommer några höjdpunkter från HV:s examensutställning! Jag är väldigt glad att jag hade möjlighet att ta mig dit även i år, trots att jag inte bor i Stockholm längre. Miljön på Almgrens sidenväveri är stämningsfull och passar förvånansvärt bra för utställningar, men jag undrar: är det några elever på plats på vissa tider som kan visa runt? Det hade vi när jag gick ut (och visade våra ex-jobb på skolan istället) och även flera år innan. Jag gillade det väldigt mycket, men det är väl för att jag alltid vill veta mer om hur konstnären i fråga har tänkt och jobbat. Å andra sidan kan utställningen stå längre på det här sättet och, förhoppningsvis, nå fler besökare.

Nog om det! På utställningen fanns en hel massa underbara vävar. Jag och A, som jag var där med, fastnade mest för Emiilie Keijsers halvflossa (kolla hur bottenväven skiftar i färg!) och Chihiro Tsujis röllakan. Hon hade utgått från en akvarellskiss och verkligen fångat både vattenfärgen och pappret på ett fint sätt, samtidigt som det är ett väldigt textilt verk.
 

 

Jag gillade också Vanessa Yanceys fyra vävar i tuskaft, panama och rosengång. Även hon hade jobbat väldigt snyggt med färger och skiftningar (anas ett tema här i vad jag gillar, kanske?), den här var så enkel och ändå så... vacker, på något odefinierbart sätt. Här syns också de bra och tydliga infotavlorna som fanns vid varje verk.

Det var ett par, tre stycken i klassen som jobbat med broderi. Jag gillade Stella Lenander Dalqvists broderitavelcollage bäst, där hon blandat både tyger, tekniker och motiv men ändå fått ihop en väldigt fin berättelse av något slag. Att hon inspirerats av gamla foton, saker, kläder och historier gick såklart hem hos mig. Det här lilla mötet var alldeles extra fint.

Resten av utställningen får ni ta er till Almgrens för att se, eller kika på HV:s hemsida för småbilder. Det är verkligen värt ett besök!

When I was in Stockholm this weekend I went with my friend A to see the exhibition with the graduates from my old school, HV. The exhibition was located at the Almgren silk weaving museum. If you are visiting Stockholm in June or August it's really worth a visit (the museum is closed during July).