EN FIN UTSTÄLLNING (OCH LITE MINDRE FINA BILDER)


Nu är det verkligen utställningssäsong, alla konstskolor har avslutningar och det är vernissager varje vecka. I onsdags öppnade HV sin, i år förlagd till Almgrens sidenväveri på Repslagargatan på Söder. Jag gillar verkligen lokalen och tyckte att det blev ett schyst möte mellan de gamla vävredskapen, maskinerna och de sprillans nya textilierna. Men det var aningen svårfotat... (... eller så var fotografen ofokuserad)

Ett verk som imponerade stort, särskilt när man läst om tankarna bakom, var Marina Aittalats hängande textil. Hon har utgått från ett foto på Sturedräkterna som finns i Uppsala domkyrka, omarbetat bilden till pixliga romber, färgat dessa i kulörer som finns i orginaldräkterna och sytt ihop allt noga. Eller, på framsidan var det noga. Baksidan var ett underbart kaos:



På den här något suddiga bilden anar man formen av en dräktjacka från 1600-talet.



Annars var jag främst där för att kolla på mina Manufakturmedarbetares alster. Karolina Ankre hade gjort de här snygga kuddarna i skarvsöm och Johanna Pettersson hade gjort gesäll i flossa.


Hela utställningen präglades av gott hantverk, både på väv- och broderisidan. Här är några fler favoriter: Tove Hörners röllakansmatta


Nanako Hayashis Jag är här (om man väver förstår man hur komplicerad monteringen på den här bildväven är...)


Pamela Valenzuelas Maria (jag är väldigt förtjust i liljor överhuvudtaget och de här var ju alldeles bedårande)


och - verkligen - Marie Sundbergs flossa Handflata med fem



Den var nästan omöjlig att fotografera så att alla dimensionerna kom fram, så jag råder alla som bor nära Stockholm att ta sig till Almgrens och uppleva det på riktigt istället. Utställningen håller på till 20/6 och har följande öppettider:

måndag–fredag 10.00–16.00
lördag–söndag 11.00–15.00

Fasta visningar:
måndag, onsdag, lördag och söndag 13.00
måndag även 18.00

MIN NYA KÄRLEK


Nåja, inte Her Axel Rothoff per se, utan snarare jämtlandssömmen. Det är en av landskapssömmarna som jag inte är så bekant med och därför inte tog med i min bok. Men när jag hittade den här på jobbet (från LT:s förlag, såklart) drog jag mig till minnes att Acne gjorde en liten kollektion med kläder broderade med just jämtlandssöm för några år sedan, kanske 2007-2008.


Tyvärr gav en googling ingen vettig information och inga bilder, men jag kommer ihåg att de hade en skjorta med en liten gubbe och en t-shirt med en blomsterslinga. Det var första (och troligtvis enda) gången jag var inne i Acnebutiken här i Stockholm, bara för att kolla på broderierna, eftersom det var en lärare på HV som gjort förlagorna. Coooolt!


Det finns inte så jättemånga orginalbroderier kvar idag tyvärr. Troligtvis har tekniken inte varit lika utbredd som andra landskapssömmar, men de få brodöser som utvecklat den har verkligen gjort något eget. Det är som små textila dokument över livet då, med kyrkan i fokus i byn och bröllop och bemärkelsedagar broderade runtomkring.



Brudarna kan tyckas märkliga (varför har hon här ovan inget ansikte till exempel?), men om man jämför med ett samtida fotografi så kanske det inte är så konstigt att det växer ut blommor ur huvudet.


Själva tekniken består i huvudsak av langettstygn. Man syr den som hjul, blad, blommor, trianglar och kombinerar med stjälk- och flätstygn samt plattsöm.


Det verkar ju enkelt, men som med alla nya tekniker tar det ett litet tag innan man får till snitsen. Särskilt bladen tycker jag är svåra att sy med langett. Men nu får jag iaf äntligen göra en broderad sommarklänning! En rosa sommardröm som kanske blir omsydd och klar till midsommar.

OTURSDAGEN

Var det bara en slump att blogger har trilskats hela dagen (eller var det bara på min dator)? Och att när jag äntligen lyckas logga in så är hela det informationsspäckade inlägget från igår, vilket säkert tog mig en halvtimme att få klart, puts veck. Finns inte som utkast, inga spår någonstans. Undrar om det ens lades upp igår? Nåväl, får skriva om det senare i helgen...

Men för en av er läsare är det ju en riktig turdag! Så många namn var med att de knappt rymdes i skålen


Och vinnaren är:


Stort grattis! Om du mejlar din adress till broderikarin@gmail.com så ska kitet komma på posten snart. Och som en liten tröst till alla som inte vann: jag brukar heller aldrig vinna utlottningar. Utom en gång i skolan, då jag vann en vävstol. Hoppsan.

UNDER UPPBYGGNAD

Vi har hållit på ett tag nu, i det tysta, sedan den första lunchen hemma hos Sanna och sedan vidare under flera trevliga planeringsmöten i våra kök. Startgruppen består av åtta textilare, bland annat Anna-Lisa och Frida, men vi vill samla alla som håller på med textil på ett eller annat sätt, under namnet manufaktur. Alla som är seriösa och brinner, alla som tycker och tänker och vill göra. En hemsida är under uppbyggnad. Den är tänkt att bli möteslokalen på nätet.

Men minst lika viktigt är fysiska möten, där man kan diskutera och komma fram till nya saker. Därför gör vi en workshop på Slöjdhuset i Stockholm på nationaldagen 6 juni, under namnet Svensk textil? Vi vill väcka tankar och samtal om vad som är svenskt, vilka symboler vi förknippar med svenskhet och fråga om det egentligen spelar någon roll? Genom textil kreativitet vill vi skapa ett motstånd mot de luriga krafter som använder sig av hemslöjd för sina egna syften idag. Det är dags att ta slöjden tillbaka!

Workshopen är igång mellan 11-16. Ta med eget material utifrån det du vill göra.
Vi vill gärna få in verk innan också, som kan finnas i lokalen som inspiration, en slags utställning att bygga vidare på. (Kanske för er som inte har möjlighet att ta er till Stockholm?) Skicka ditt bidrag, ca A4-format, senast 3/6 hem till mig:
Karin Holmberg
Russinvägen 13
123 59 Farsta

Anmäl gärna intresse på Facebook! Kolla här.

LITE FÖR MYCKET ARBETE


Det är lätt att man gör det, lägger ner lite för mycket arbete på nåt som är tänkt att vara ett snabbt och enkelt projekt. I och med Textilsommar på Virserums konsthall har Det stora vimpeluppropet dragit igång. En massa textila vimplar ska pryda konsthallen och alla får medverka. Hur lätt som helst egentligen: man gör en mall i form av en triangel, där basen är 24 cm och höjden 25 cm. Lägger mallen på ett dubbelvikt tyg, så att basen kommer vid viket, och klipper ut. Kanske skriver eller broderar nåt på och skickar sedan till Virserums konsthall, Kyrkogatan 34, 570 80 Virserum

Men sånna där fasta former får igång kreativiteten, iaf min.


Jag började tänka på mina småländska rötter och smålänningars snål... förlåt, sparsamhet. Och jag hade inget bra tyg direkt, så det blev till att sy ihop en massa småbitar och rester av morfars mors lakan, som jag sedan la vimpelmallen på. Jag ville inte dölja att det var ett hopaplock, därför svarta stygn.




K.E. var hennes initialer. Nu får hon komma hem till Småland igen.

SAKER NI BORDE GÖRA... OCH EN UTLOTTNING

Det har varit en alltför intensiv jobbvecka för att nåt bloggande skulle hinnas med. Men några roligheter blev det ändå. I torsdags var det brodericafé igen på Kulturhuset, jag blev nästan klar med en tröja jag jobbar på. Och igår var det vernissage i Skrapan för Modeskolans och Fotoskolans samarbete, där de gjort om kläder och textilier från Röda Korset och sedan fotat det riktigt snyggt.



Vi var där för att titta på A:s ljuvliga gräddbakelse till klänning. Vem blir inte lycklig av smocksöm?!




Annars blev jag riktigt imponerad av den här klänningen sydd av regnkappor. Färg, form och funktion i nån härlig förening, som Ernst skulle säga. Utställningen Re:Design håller på t o m 14/5 och finns 2 tr upp i Skrapans galleria.

För alla virkfantaster måste jag tipsa om det verkligt behjärtansvärda projektet Hjärtekatten. Det handlar om att samla in så många virkade små katter som möjligt för att skänka till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg, så att alla hjärtsjuka barn kan få med sig en liten vän av garn hem. Fin idé och verkligen söta katter blir det.


Sist men inte minst såg jag idag att ni nu är 100 st som följer bloggen! Otroligt roligt och för att visa min uppskattning litegrann så lottar jag ut ett broderikit med anundssjösöm. Allt du behöver göra är att lämna en kommentar på det här inlägget, tillsammans med din mejladress om du inte har ett blogger-id, innan fredag 13/5. Lätt som en plätt!

STICKSKOLAN


Eftersom det är många av er, kära läsare, som gillar andra former av handarbete, t ex stickning, så vill jag idag tipsa om den relativt nya sajten Stickskolan. Jag har fått den stora äran att vara Månadens profil där och skriver inte alls om stickning, utan om broderi såklart. Men jag gillar att sticka och Stickskolan känns som ett grymt bra forum för alla sticktokiga. Man kan läsa om kreativa textilare, lära sig hur man stickar flätor och andra knepiga saker, diskutera, interagera och t o m köpa garn. Vore ju fantastiskt om man kunde få till nåt liknande nån gång i framtiden, fast med broderi. En Broderiskola!

(Bilden är bara för att visa nåt knäppt jag stickat. Det var till ett skolprojekt första året på HV, där jag illustrerade karaktärer från en bok, med textil.)

DET ÄR NÅT VISST MED SPETSAR


Det är svårt att sätta fingret på vad bara. Det kan vara så fruktansvärt tacky...



... och samtidigt kan det ge helt nya dimensioner. Saker sedda genom spets ses med andra ögon. Spets finns dessutom runtomkring oss hela tiden, det gäller bara att kolla noga



Visste ni att aubergineplantor har sånna här spetsar?


Den svarta spetsen från collegetröjan blev tillslut en krage



Annars har jag två spetsfavoriter just nu: Joana Vasoncelos som klär in saker och djur i spetsar, och Anna-Lisa Persson som virkade de här örhängena till mig i 30-årspresent

Om jag nån gång gifter mig ska jag garanterat ha en brudkrona av spets.

BRODERA PÅ STICKAT


Vissa saker tar tid innan de blir av. Jag har velat sticka de här fantastiska vantarna i flera år, och först nu har jag fått tag på bra garn och arbetat om mönstret så det passar mig (jag skippar t ex den roliga detaljen med en fingervante inuti och gör bara en tumvante).
Jag var först lite skeptisk till hur det skulle bli att brodera dockans ansikte med maskstygn, istället för att sticka det, men det blev över förväntan bra! Man stickar alltså bara med två garner, gör en stor vit cirkel och stickar bara in ögonen. Baksidan är svart med vita "loppor", hur smidigt som helst. Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att brodera dit munnen och kinderna innan vanten var klar. Man syr alltså på samma sätt som en stickad maska ser ut


upp, bakom, ner och så runt nertill, sen nästa



Det kan vara bra att tänka på att inte dra åt stygnen för hårt, så att det färgade garnet lägger sig fylligt över den vita bottenstickningen. En fördel med att göra det här innan vanten är färdigstickad är att det var väldigt lätt att komma åt att brodera. Det kan vara värt att prova när jag - nån gång - stickar mig ett par påsömsvantar. Man kanske åtminstone kan brodera klart det mesta innan man tar ihop vanten? Fast än så länge ritar jag bara av mönster och samlar inspiration



Det är ju så fint att brodera på tummen också! Det gjorde jag en gång för länge sen på de här vantarna. Uppenbarligen hade jag ett tunnare garn då och stickade hårdare.



Annars är ju tvåändstickning det optimala för broderade vantar, tätt och stadigt. Den här bilden har jag hittat på nätet för så länge sen att jag inte minns varifrån, men döpt den till det poetiska Gosspiskisti och Wibergsannas blommor. De är väl så nära perfektion man kan komma.