torsdag 30 juni 2011

KLÄDER OCH KONSUMTION


Jag kan inte sluta tänka på det, den här ökande klädkonsumtionen som smugit sig in de senaste åren. Jag har ett vagt minne av att det förut fanns säsonger, kollektioner, även i de större kedjornas butiker. Att man gick ut och köpte sig en vårjacka, när den gamla blivit för sliten. Inte bara för att jackan är snygg och billig.
Idag läser jag istället i tidningarna (DN 26/6 och 27/6) att vår konsumtion av kläder har ökat med ca 40 % de senaste 10 åren och att vi slänger textil på samma sätt som vi slänger mat. Slänger!? För att kläderna inte håller eller för att vi tröttnat? Men ändå, man slänger väl inte, man lämnar väl till Myrorna? Jag begriper det inte, och det har börjat oroa mig. Textilindustrin, som jag själv medverkar i på ett sätt, om än i blygsam skala, är en av de stora miljöbovarna i samhället. Det går inte att bortse ifrån. Och visst tas det steg för att hitta miljövänligare färgningsprocesser och det experimenteras med nya material som till exempel lyocell. Men allt det där arbetet är väl liksom lite förgäves om vi samtidigt ökar konsumtionen på ett ohållbart sätt?

Men vad ska man göra då? Jag älskar mode och kläder. Den där bilden ovan är en av mina garderober, min klänningsgarderob (kjolar och koftor hänger i en annan och toppar och strumpbyxor finns i en tredje). Lite trångt, eller hur? Till mitt försvar måste jag säga att mycket är inköpt på second hand och att flera av plaggen har jag haft i säkert 10 år. Jag rensar ibland och ger till Myrorna eller vänner, men faktum kvarstår: jag har mer kläder än vad jag har plats för. Jag köper nytt fastän jag inte direkt står utan. Jag konsumerar också, och utan dåligt samvete, till jag hörde talas om Modemanifestet av Sofia Hedström. Jag måste verkligen läsa den och se hur hon gick ett helt år utan att köpa ett enda plagg. Det skulle säkert vara möjligt för mig också, med tanke på att jag nog skulle kunna kombinera ihop det jag har på 365 olika sätt utan problem.

Mångas konsumtion handlar om någon slags vag dröm om Det Där Perfekta Plagget. För mig har det alltid handlat om Juliette Binoche's klänning som hon bar i Den engelska patienten. Jag var 15 när jag såg filmen och blev minst lika kär i snittet på den 40-talsklänningen som i Ralph Fiennes (innan brännskadan).


Hur lycklig blev jag inte när jag såg att HM hade gjort något väldigt snarlikt i sommarens WaterAid Collection? Jag tittade på bilder på nätet, letade efter den i butiker men såg den bara på en expedit och åh! Den var minst lika fantastisk som jag trodde! Så jag gick hem och beställde från postorder för första gången sedan 90-talet. Att 25% av vinsten går till att hjälpa människor i Indien, Pakistan och Bangladesh att få rent vatten är såklart också bra. Man får bara hoppas att pengarna hamnar där de ska.



Det jag vill säga med det här är att jag ska försöka börja tänka igenom mina inköp bättre. Det här var en klänning som jag verkligen ville ha och fick vänta lite på att få, istället för nåt jag bara plockade på mig under en slöshoppingrunda. Det är alldeles för lätt att impulshandla kläder man inte egentligen behöver. Och som med äkta kärlek kommer jag inte tröttna på den i första taget. En hyfsat välsydd klänning med fin passform och klädda knappar kan man ha tills den är alldeles utsliten. Och då gör man nåt annat av tyget, bara för att minnas den.

Här försökte jag posera med mina lika blåa väninnor på midsommar. Det gick väl sådär.

13 kommentarer:

Clara sa...

Klokt skrivet! Jag funderar också mycket över det här, och har flera gånger försökt med köpstopp. Mitt problem är att det inte går! Jag konsumerar inte jättemycket, förmodligen mindre än många andra, men jag kan bara inte sluta handla. Nu ska jag försöka med en mildare variant, nämligen att jag bara får handla second hand, och hoppas att det går bättre.

Har du kanske några tips på hur man ska göra för att inte vilja ha saker? Det finns ju så mycket fint överallt!

Maja på 64 kvadrat sa...

OJOJOJ härligt inlägg! Jag håller så med dig...kasta kläder? Det går bara inte...och du? den klänningen från h&m är sååå fin!

Kristin sa...

Jättebra inlägg! Jag har funderat i de här banorna ett tag nu. Jag köper visserligen ganska lite kläder, men det blir oftast billigt, likspårigt och ogenomtänkt. Och så slutar det med full garderob men inget att ha på sig. Jag håller på att försöka tänka ut en strategi för att få en garderob som består av schyssta kläder (miljö och arbetsförhållanden) som funkar bra ihop så att man inte behöver så många plagg.

Karin sa...

nej Clara, jag har verkligen inget bra tips på hur man blir av med ha-begäret :) tvärtom tror jag på att man mår bra av att omge sig med vackra saker. så din second hand-shopping-strategi tycker jag låter bra, då blir det mer av adoption och bevarande. förhoppningsvis kan man ganska snart lära sig att välja bort slit-och-släng-kläder i dålig kvalitet... och så får man väl helt enkelt undvika att gå in hos de stora kedjorna, så att man inte "råkar" köpa nåt.
bra att fler och fler intresserar sig för det här! men frågan är om vi som konsumenter är beredda att börja betala mer för färre plagg av bättre kvalitet? jag vet inte, men jag hoppas det.

Tyg och otyg sa...

Nä, visst är det svårt det där? Jag handlar ju också mest second hand och tröstar mig med det, men tänker också ibland på att det kanske snarare är själva beteendet man borde ta sig en riktig funderare över.

Jag kom också att tänka på The Uniform Project, du kanske redan känner till det, annars hittar du det här: http://www.theuniformproject.com/ Under fliken 1 dress 365 days finns bilder på ett års dagliga utstyrslar baserade på en likadan klänning.

Pysselfarmor sa...

Och jag kom att tänka på detta

http://www.lanegarderoben.se/

Clara sa...

Ja, att helt enkelt inte gå in på tex HM är nog det bästa. För även om jag "bara ska titta" kommer jag ut med en påse varenda gång, för det finns ju alltid nåt fint! Sen går hälften av plaggen sönder efter en användning tyvärr.

Men helt sluta köpa saker vill jag inte, precis som du tror jag att man mår bra av att omge sig med fina saker.

Tyg och otyg sa...

Jag måste bara tillägga att jag såg den blå klänningen på ett par personer på Peace & Love i helgen och den är verkligen fin!

Karin sa...

tack Ida! eller, det är väl HM vi ska tacka... hm...
och ja, jag känner till både The Uniform Project (men hur LUKTAR den?!) och Lånegarderoben. Bra och tänkvärda projekt omkring konsumtion. Lånegarderoben har ju 200 medlemmar eller nåt sånt nu, så folk kanske verkligen börjar få upp ögonen för andra alternativ?

Ulrika sa...

Usch! Jag känner igen mig allt för väl! Jag har i många år jagat den perfekta långärmade tröjan. Sådär lagom mjuk, lagom sladdrig, rätt halsringning... Har inte hittat den än. Och klänningar. Kan bara hålla med! Men jag har köpt flera otroligt fina och tidlösa (fast med just det där 1940-talasnittet dom du är ute efter) hos den svenska designern NygårdsAnna. De är dyra men jag har kommit fram till att de är de värda! Jag får en fantastisk klänning som jag i princip är ensam om, jag stödjer en svensk designer och jag har en klänning som kommer att hålla länge, länge! Den du hittat på H&M ser väldigt fin ut!

Eva sa...

Mycket bra inlägg!
Läste själv om detta i DN och blev lite förskräckt faktiskt.
Nu är jag iofs inte särskilt modeintresserad (har inte råd heller...) utan tycker att jag vet ungefär vad jag trivs med o håller mig till det. Så mycket shopping blir det inte. Och dessutom försöker jag nog gärna påverka andra lite, så industrin skulle inte älska mig...
Det borde vara självklart att ge det man tröttnat på till t.ex. Myrorna, eller hur? Här har vi nyss fått upp boxar från Erikshjälpen, så där går ena hunden o jag förbi ibland, ofta med så'nt jag hittat i våra grovsopor. Jag hoppas att detta med klädslängande kan bli nästa "miljö-snackis"!
Klänningen är verkligen härlig! Här togs fram en jag sydde för säkert 15 år sedan, favoritmönster som hållit varje sommar hittills:) Själv förälskade jag mig i den mamman i julkalendern hade...
Samma modell i olika tyger. Jättesnugg!

Breathless sa...

Fint inlägg! Jag hade ett shoppingfritt år (fick inte handla kläder, make up, cd-skivor, tidningar och böcker)och det har totalt ändrat mitt shoppingbeteende. Helt plötsligt inser man hur litet man klarar sig med och hur mycket man har. Nu shoppar jag mycket mindre och örnkoll på vad jag äger. Och fördelen med att ha en mindre garderob är uppenbar: det blir mycket lättare att välja vad man ska ha på sig.
Och tiden man sparar på att inte vandra runt i butiker kan man använda till annat. Som att lära sig brodera, kanske?

Tyg och otyg sa...

Jag tror jag läst att hon hade sju likadana klänningar, en för varje dag i veckan, så jag antar att hon hann tvätta dem emellanåt. Eller så får vi vara glada att "lukt-internet" inte är uppfunnet än. :)