BREV


Jag fick ett brev häromdan från bloggläsaren Kerstin. Förutom att ha ett alldeles bedårande kuvert låg däri en beskrivning på handarbeten från tidningen Husmodern, årgång 1951.
Det är stickade vantar och en hätta, broderad på nånting som heter ylleboj. Är det någon som vet vad det är? Jag hade aldrig hört talas om det innan. Det ser ut ungefär som vadmal, men på baksidan av tidningsurklippet finns fler broderier, som man kan beställa. Bland annat en kudde, sydd på "bara" boj. Är det skillnad tro?


Man kunde också beställa ett halvfärdigt korsstygnsbroderi, där själva blommönstret är broderat, så att man själv bara färdigställde botten. Eftersom "att sy ett sådant motiv kan vara för arbetsamt för oss jäktade nutidsmänniskor". Det är service! Eller lite tråkigt. Det är ju blommorna som är det roliga.

Hur som helst, tack så mycket för brevet Kerstin!

EN IDÉ


Man kanske borde göra en delsbotopp nån gång?

KÄRLEK & KREATIVITET

När en film börjar med närbilder på nål och tråd som går genom tyg vet man nästan att det kommer bli bra. När det dessutom är en film gjord av Jane Campion är det också säkert att det kommer handla om mycket mer än bara skönhet.



Hennes Bright Star handlar om John Keats sista år i livet (han dog 1821, bara 25 år gammal). Men främst berättar den om hans stora kärlek, Fanny Brawne. Hon är en ung och självständig kvinna med en sprudlande kreativitet, som tar sig uttryck i sömnad och ett egensinnigt klädmode. Hon verkar mer säker i sin kreativitet än Keats och hans vän Charles Brown tillsammans och tystar effektivt Brown när han gör sig lustig över hennes intresse för band och rosetter: hon kan åtminstone tjäna pengar på det.

Och jag har nog aldrig gråtit så mycket till en film. Här var första gången, bara för att det var så vackert:


Dessutom hade hon schysta skor.

Men den lämnade mig ändå med en gnagande fråga: måste kvinnor så ofta gå upp i sin älskades liv, och i själva kärleken, att de glömmer sitt eget? Under andra halvan av filmen ser man knappt att Fanny ens tar i en nål. Och när hennes lillasyster vill ha hjälp med sitt broderi utbrister hon, sjuk av längtan och oro: I don't care a damn for stitches!

Jag vet att det här var 1800-talet. Jag vet att det är generaliserande och att många kvinnor idag inte har några som helst problem med att kombinera eget skapande med relationer. Men jag undrar liksom var Fanny själv tog vägen i den här berättelsen?
På så sätt tycker jag bättre om en annan av Campions huvudpersoner, Ada McGrath i Pianot. Hon gör många uppoffringar i sitt liv, men hon kompromissar aldrig med det som är viktigast: att hon får uttrycka sig genom konsten, i det fallet musiken.


Fast är det något jag lärt mig är det att kärleken inte har någon logik.

EN BRA PENNA

När jag gjorde den röda munkjackan hade jag världens bästa märkpenna: en slags tuschpenna som satt som berget när man sydde, men sen gick bort med vatten hur lätt som helst. Naturligtvis var den från Japan och ägd av skolan.

Sen dess har jag letat efter någon iaf hälften lika bra. Och nu har jag kanske hittat den!


För vadmalsmuddarna jag tänker göra (inspirerade av de här) skissade jag först upp ett mönster med en vit träfärgpenna. Man kan göra mallar i papper och rita efter, eller köra lite på fri hand och titta på fina inspirationsbilder samtidigt.


Eftersom det ska vara band nertill nålade jag fast det och skissade sen. Ritar man fel går det ganska lätt att gnugga bort träfärgpennan. Sen kom det bästa! Den här pennan, White Marker, letade jag upp på nätet och köpte på Canvas i Göteborg i höstas. (De har en webshop, men jag skulle ju ändå dit så...) Med den fyllde jag i mönstret på tyget.



Det syns inte så mycket först, men när bläcket torkat så framträder strecken. Det ser ut som det gjorde med den japanska pennan, och verkar sitta lika bra. Verkligen ett smidigt alternativ när man vill rita mönster på ylle!
Har ni några tips på bra märkpennor annars?

DAGENS BOKTIPS


Jag var på IKEA och hittade den här superfina boken på tygavdelningen, av Lena Allbom och Stina Holmberg, med foton av Marcus Lawett. Och visst, den är som en mer exklusiv reklamkatalog för IKEA:s egna tyger, men med såhär vackra och inspirerande bilder gör inte det så mycket.


Blandat med fotona är små, enkla beskrivningar av hur man kan förändra sitt hem med textil... och som förändrade min syn på vad och framförallt hur man kan göra, en aning. Det är mer häftpistol än overlockmaskin, om man säger så. Och att allt inte behöver vara så satans perfekt. Det blir vackert ändå.



Det här förstår ni att jag gillar.



Jag har länge ansett att sy blixtlås är något av det värsta man kan göra, och att kuddfodral lika väl kan sys omlott eller knytas ihop med band. Nu fick jag mer inspiration i den andan - hurra!


För fler textila heminredningstips kan jag rekommendera att titta in på den amerikanska modebloggen Blooming Leopold. Hon har fotat hos sin vän Colleen, som ser ut att ha det väldigt mysigt hemma. Bara att få ha en himmelsäng... det ni.

Ha en trevlig pysselhelg!

A ROSE IS STILL A ROSE


Jag vill också ha en rosenknoppstopp.

(Bilden är från Facehunter)

BLING BLING


Jag är ganska dålig på att göra prover, jag vill att det ska "bli nåt" av allt jag gör. Så när vi provade på guld- och pärlbroderi i skolan sydde jag ett smyckesskrin av min provlapp. Visste inte ens att man kunde sy askar innan dess.


Formgivningen minns jag som jobbig. Jag gjorde en massa detaljerade collage med glanspapper, innan jag till sist kluddade ner det här på en skrynklig pappersbit. Det slutade med att det var den skissen jag översatte till broderi. Så kan det gå.



Guldtråd och gyllenläder passar bäst att sy läggsöm med. Annars har tråden en tendens att antingen snurra upp sig eller liksom skava av sig glansen när den åker upp och ner ur tyget.


Jag vill varna lite för att använda sammet - det drar till sig damm som en svamp! Men jag ville ändå prova att brodera på sammetstyg, plus att det ser ju lyxigt ut. Och man kan förstå George Costanza lite bättre och hans dröm om att vara draped in velvet...
Till insidan använde jag typ vanligt polyesterfodertyg.



Såhär syr man själva skrinet.

RÖTT & VITT


Eftersom mamma gillar anundsjösöm och jag gillar mamma, så fick hon ett nålbrev i julklapp med just den typen av broderi. Det passade ju väldigt bra till julen rent färgmässigt också, med de röda stygnen mot det snövita tyget.



Jag fodrade med röd vadmal, enligt samma modell som det här nålbrevet. För att se hur man syr anundsjösöm måste man leta sig tillbaka till en av de första bloggposterna här, men hey! Jag gör jobbet åt er med denna länk.

DET HÄR GILLAR JAG


... nämligen folk som använder textil på ett självklart men samtidigt oväntat sätt, som scenografen Magdalena Åberg. Det står om henne i dagens DN och hon har bland annat gjort det svarta rummet ovan, med enkla kritstreck, till Emilia Galotti som spelas nu på Stockholms Stadsteater.
Jag såg en filmsnutt ur pjäsen när jag satt och väntade vid biljettkassan där för några dar sedan, och blev smått hypnotiserad. Skådespelarna rörde sig fram och tillbaka, liksom fångade i de redan uppritade cirklarna, och som så ofta bidrar textilen till att göra det hela ännu mer subtilt.
Jag måste nog boka biljetter snart.

Åberg gjorde även scenografin till Jane Eyre som sattes upp på Dramaten förra året.



Där använde hon sig av ett stretchigt tyg, som kunde spännas upp till en balsal eller snörpas ihop för att gestalta karaktärernas instängdhet. Helt genialt. Med hjälp av ljus och videoprojektioner kunde scenrummet varieras ytterligare.

När jag går på teater kan jag ibland bli mer uppslukad av kläderna och de scenografiska lösningarna än av själva historien. Jag borde verkligen försöka se fler pjäser det här året.

NYTT ÅR, NYA BRODERIER


Gott nytt 2011!

Något jag verkligen ser fram emot under det kommande året är de kurser jag har inplanerade. Det är otroligt roligt att få lära ut något man kan, och särskilt att få lära ut det roligaste som finns: broderiets ädla konst.
Men för att det ska bli kurs gäller det att det finns kursdeltagare. Så om ni vill komma och brodera med mig, anmäl er på någon av de här platserna:

Skogsbo drivs av Studieförbundet Vuxenskolan, och där ska jag ha kurs 26-27/2 + 6/3.
Hemslöjdskonsulenterna i Stockholms län har verksamhet på Slöjdhuset. Broderikursen där kommer hållas 19-20 mars.
Även Medborgarskolan Stockholm kommer hålla en kurs utifrån min bok, helgen 26-27/3.
För er som bor i södra delen av landet kommer det antagligen bli någon form av kurs i Halmstad i mitten av april, men det är inte helt klart än. Håll koll här för vidare uppdatering.

Studieförbunden och konsulenterna har dessutom ett bra utbud av andra kurser, både broderi och annat spännande. Själv är jag väldigt sugen på någon av återbrukskurserna på Sätergläntan... vi får väl se vad det finns tid och pengar till.