NÄMEN SÅ BRA!


Enligt H&M Magazines trendbarometer är det inne med broderier hösten 2010. Alla vi som gillar att brodera har därmed blivit riktigt hippa! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det som står på sådana här "innelistor" brukar ju alltid vara hopplöst ute strax efteråt... eller ska man bara vara glad att "tanthantverk" syns lite i media just nu?

BINGE eller ÄNNU FLER KORSSTYGN

... ja det är sant!




Det går utmärkt att använda mönsterstickningsbeskrivningar även till korsstygnsbroderi. Jag bläddrade i en bok om den klassiska stickningen i Halland, binget, och tänkte att jag skulle göra något av de mönstren. Något annat än stickning. Big surprise att jag fastnade för de här fasanerna... Och är man arbetsskadad om man ser en rutig stuvbit i en korg och genast tänker "hm, korsstygn!"?

LOVE IS IN THE AIR


Jag var på min barndomsväns möhippa i helgen och blev varm i hjärtat.

NEEDLES & PINS

Min braiga nåldyna är på utlåning just nu, och jag blev trött på att synålarna skräpade omkring hemma. Så jag konstruerade ett nålbrev.


Det här korsstygnsbroderiet (förlagan är från fina Festfolk & Folklore) fick bli dekorationen. Jag klippte ut en bit tyg som var lite större än broderiet, plus kanter. Sydde fast det med små bitar av band.


Dessutom behövs en bit kartong, lika stor som nålbrevet ska vara. Jag vek kartongen på mitten och vek sedan in kanterna. Tejpa så att tyget håller sig på plats. Du kan ta bort tejpen när du syr fast fodret, om du vill.


Fodret är av vadmal och ska vara lite mindre än kartongbiten. Sy först mittsömmen, rakt i vecket.


Sy därefter fast runtom med t ex tråckelstygn.


Fäst ett band så att nålbrevet går att stänga. Stick in dina nålar i vadmalstyget. Klart å betalt.


Det finns en massa olika modeller på nålbrev, t ex det här. Jag har också sett ett gjort av gamla fotografier, med virkad spets runt. Ett sånt ska jag göra nån gång.

JAG KAN INTE SY



... i alla fall inte lika fantastiskt snygga skapelser som ni andra, vars bloggar jag följer och imponeras av alla klädprojekt som växer fram. Det jag kan om mönsterkonstruktion sträcker sig till att jag vet vad insnitt är... sort of.

Men jag är ganska bra på att sy om kläder. Antingen för att jag tröttnat på dem, för att jag spillt och inte får bort fläcken (händer rätt ofta, måste jag erkänna) eller bara för att få second hand-fynd att sitta bättre. Nu var det för att jag som sagt blev helt kär i det lilla broderiet från Ingelstad, och ville göra nåt liknande själv. Billig t-shirt från HM + klänningskjol från Lindex för länge sen blev en ny kombo. Kjolen återuppstod för tredje gången: först var det en klänning, som blev en kjol, som nu blivit del av en klänning igen. Vi får se om jag blir nöjd den här gången då.


Tekniken jag använde för att brodera på trikå är samma som den här. Fria korsstygn kan vara väldigt charmigt, men jag tycker faktiskt att det här är enklare. Särskilt när man har ett ganska stort mönster. Jag ändrade det en aning, med hjälp av millimeterpapper.



Kjolen fästes med förstygn och korsstygn. För att det är fint.

ETT KRYSS TVÅ


Jag har snöat in på korsstygn just nu, vet inte varför. Kanske vill jag bara ha nåt relativt enkelt att sy på tunnelbanan. Kanske vill jag hitta snygga alternativ till de förväntade korsstygnsmotiven, som ärligt talat kan vara rätt så... fula. Eller så handlar det om att man vill göra precis tvärtemot det man gjort innan: har man jobbat med mycket färg vill man ha svartvitt, har man gjort abstrakta saker vill man ha detaljerade avbildningar, och så vidare. Vad vet jag. Ni kommer få se en hel del korsstygn här framöver, det är iaf säkert.

Här är de senaste dagarnas inspiration:


Turkos korsstygnsduk skymtade förbi på Design Sponge.


Pip Studio gör de snyggaste tapeterna. Jag är sugen på en med fåglar, men den här är också fin.


Min redaktör tipsade om Anne Sohier Fournel, som bland annat gör sushi i korsstygn. Underbart!


Men min största kärlek just nu är det här vykortet med en kvinna från Ingelstad. En variant av det lilla broderiet på bröstet ska jag försöka få klart ikväll.

LA DI DA



Det enda jag kan tänka på just nu är att brodera nånting i stil med den här klänningen. Gjord av Elisabet Wisén-Jobs (ja, släkt med tygtryckar-Jobsarna. Bilderna är från en bok om dem, Jobs - berättelsen om en konstnärsfamilj av Anne Marie Rådström) nån gång på 40- eller 50-talet, helt ljuvlig. Kolla bara kompositionen av blommorna! Jag lovar att den ena inte är den andra lik.


Så nu börjar letandet efter den perfekta klänningen, efter ett snabbt konstaterande att jag inte har någonting som funkar rakt av... så där fick jag för att ha byggt upp min garderob av nästan bara mönstrade klänningar. Hm. Men jag har ett litet projekt på gång, som en försmak. Mer om det senare.

I jakt på mer inspiration har jag än så länge bara hittat det här: en fantastisk rosavit dröm från ModCloth



och vita hålsömsbroderier från Dear Golden Vintage. Det kanske är det här jag ska använda mina stipendiepengar till? Köpa en massa gamla klänningar, brodera på dem och kränga allt på Etsy?

BRODERIORGIE

Nya numret ute nu!






Jag önskar att varje nummer av Hemslöjden såg ut såhär. Eller nej, jag önskar att det fanns en svensk broderitidning som såg ut såhär, i klass med brittiska Embroidery. Deras hemsida är inte särskilt upphetsande, men tro mig, själva tidningen är som porr. Porr för brodöser.


Men nu var det Hemslöjden det handlade om. Och nog pirrar det till när man ser sig själv i tryck... Beskrivning på järvsötightsen kommer snart här.

MIN NAMNE



En av de konstnärer jag inspirerats mest av, särskilt när jag började brodera mer på allvar, är Karin Larsson. Ett tag var jag helt besatt av hennes textilier och inredningen i Sundborn, ville döpa mina framtida barn till Lisbet, Kersti och Esbjörn, ritade av hennes mönster och Carl Larssons blommor. Allt för att lära mig. Det enda jag hade svårt för var hur hon kunde ge upp sitt eget konstnärsskap för att bli hans fru. Men kanske tröttnade hon bara på att måla (en teknik som ansågs "fin") och hittade sitt eget uttryckssätt i textilen istället? Den tanken har jag i alla fall lättare att acceptera.

Carl har ofta återgett Karins textilier i sina målningar på ett väldigt fint sätt. Man kan ana hur de är gjorda, bara genom målningen, samtidigt som de nästan är ännu vackrare än på riktigt. Nästan.

(Bilderna är från Lena Rydins bok Den lustfyllda vardagen)

Man kan verkligen se spåren av Karin i mina tidiga mönster. Jag älskar den här duken för att den är så direkt. Det var innan jag tänkte så mycket, utan bara gjorde.

SKISS/UFO:N



Aaaaaah, jag får ångest varje gång jag råkar hitta det här UFO:t (Un-Finished Object) i nån låda eller se de här halvfärdiga fotona på hårddisken... Jag har sytt mer på duken, som det är tänkt att bli, sen de togs. Men i ärlighetens namn kan jag inte säga att jag direkt längtar efter att sätta mig med det igen. Linnet är så fintrådigt och det är sååå många korsstygn kvar att sy, och jag har ju faktiskt en massa andra saker att jobba på och faktiskt, helt ärligt, inget bra bord att lägga duken på sen.



Eller så är det bara roligare att börja än att slutföra. Men en dag ska du bli klar, lille vän. Jag kan bara inte lova något exakt datum.

ROSA


Jag har nog aldrig kommit ur min rosa period. Jag älskade rosa som liten, och majoriteten av mina sparade barnkläder har den färgen, så det är inte som att det är något undertryckt behov som lever kvar. Jag blir bara glad av det. Allt från blekrosa rosor till knallcerise plasthalsband får mitt hjärta att slå lite fortare.



Rosa passar till allt: porslinsrosor, persikor, virkade grytlappar, ugglor...


Eller kuddfodral. Här i tre lager ljuvlighet: rosa fodertyg, tyll och sen spets uppepå det. Sy ihop alla lagren med rosa sytråd.



Knyt ihop med band. Av nån anledning tänker jag alltid på lakrits när jag har det här kuddfodralet framme.


Stickade accessoarer är kul. En dag ska jag göra fler sånna här. Beskrivning finns i Knitorama.