MER GRANNLÅT

Förutom det gula fodralet, som syns i förrförra inlägget, gjorde jag det här glasögonfodralet inför kursen i grannlåtsbroderi. Ganska enkelt egentligen, bara rader av band, spets, knappar och några pärlor och stygn. Jag ville att det skulle vara "extra allt".

På kursen fick jag tid att pyssla ihop en brosch också, inspirerad av Brodera på ylle. Det var kul at verkligen fylla ytan med pärlor, så det blir det nog mer av framöver. Slutmonteringen gjordes hemma: en lika stor bit vadmal (fast grön) där jag sydde fast en stor säkerhetsnål och så ett orange band runt kanterna, fastsytt med små tråckelstygn. Voilà!

FORSA FOLKHÖGSKOLA

Jag har redan börjat gå in i halvt semestermode den här veckan (dvs ägna mer tid åt att baka, sy kläder och gå på matinébio med mamma än åt att jobba), men såhär sent på fredag eftermiddag blev det ändå av att jag la in och redigerade bilderna från förra veckans kurs på Forsa folkhögskola. Ett sånt härligt ställe! Vi höll till i den gamla fina skolbyggnaden. Ljusa, fina lokaler, som även rymde lapptäckskursen (bilden nedan, med kursledaren Charlott Sundahl som har Mossby Quiltshop i Kumla), vävkursen, tygtryck och de som gick på kursen "Samla kraft". Silversmidet höll till i en annan byggnad, som jag tyvärr inte hann gå och kolla in.

Fint litet broderi som hängde på en vägg.

Jag hade laddat upp med inspirationsmaterial, men det var ingen brist på fantasin hos de supertrevliga och kreativa deltagarna. Under de tre dagarna producerades armband, muddar, mobilfodral och mycket mer.

Fotostund och genomgång sista dagen.

Nåldyna i väntan på stoppning och blivande mobilfodral. Jag älskar hur knapparna förvandlades till blommor.

En annan blomma, brosch inspirerad av boken Brodera på ylle. Visst blev den söt?

Applikationsbroderi inspirerat av en kudde broderad med lingarn, troligtvis från 50- eller 60-talet (mönstret syns lite bättre på en av de övre bilderna). Ett bra exempel på hur man kan förnya gamla mönster och göra något helt eget.

Sist men inte minst har vi ett exempel på näversöm! Går det att brodera på näver? Jodå, det gick alldeles utmärkt. Det gick även att sy fast ett pampigt snörmakeri från en nedlagd sybehörsaffär, pärlor samt ett tyg till bakstycke. Det är så roligt att ha kurser, eftersom jag får så mycket inspiration tillbaka från deltagarna. Så tusen tack ni som var med!

EN SEXKANTIG KUDDE

Nja, kudden är i den vanliga fyrkantiga formen, men den är sydd av sexkantingar! I helgen betade jag av ännu ett projekt på sy-färdigt-listan och det var den här hexagonkudden jag skrivit om tidigare. Den skulle monteras på ett tyg, få en baksida och någon slags stänganordning.

Hexagonerna sydde jag ju ihop för hand, men när det kom till monteringen fick det bli maskinsöm. För att kudden skulle bli 50x50 behövdes det alltså en smal tygremsa upptill och nertill. Jag lade den under, nålade och sydde en raksöm precis intill kanten. Tycker att det blir fint att se den där spetsiga kanten som blir av tygbitarnas form.

Baksidan sydde jag av ett enfärgat loppisörngott. Jag behöll den breda fållen på örngottet och sydde knapphål mitt på det. Hade inte knappar i samma storlek och modell, men de här tre är i alla fall i samma färgskala som tygerna på framsidan (och på kudden bredvid), och det kan ju vara gott nog.

LITE MER PAPPERSBRODERI

Det blev ett par tidskriftshållare också, utsmyckade med äpplen och päron i lingarn. För det är ju alltid kul med frukt. Hållarna var några gamla vi hade hemma, från IKEA tror jag.

Och en sak jag glömde skriva i förra inlägget: det är mycket svårare att pricka rätt med nålen när den ska upp från avigsidan när man broderar på papper än på tyg. Nästan omöjligt, faktiskt. Det man får göra då är att hela tiden vrida och vända på arbetet, så att man ser var man sticker in nålen från avigsidan. Kan tyckas meckigt, men det gör att broderandet flyter på bättre och håller eventuell frustration i schack. Lycka till!

MATCHY-MATCHY

Äntligen är 60-talskudden färdigmonterad! Jag har en hel kasse med projekt-som-ska-sys-på-maskin och i helgen tog jag mig tid att fixa åtminstone ett par av dem, som den här kudden. Tanken var att den skulle sitta i min ärvda fåtölj (som iofs ska kläs om "nån gång", efter att ha slitits och kattklösts lite för mycket) men det var först när den hamnade där som det gick upp för mig exakt hur matchigt det blev...

Från början var det inga cirklar uppritade i mitten av mönstret, men det kändes lite tomt med bara den där cirkeln. Särskilt nu när det blev en kudde istället för en duk, som kanske var tanken från början. Jag la till lite franska knutar också, eftersom det alltid blir fint med franska knutar.

Baksidan är egentligen en kökshandduk, inhandlad i en liten butik i Halmstad för ett bra tag sedan. Det har bara legat i tygskåpet och väntat på sin stora stund! Jag tycker mönstret är så fint och det är en bra idé med vändbara kuddar. Den här sidan bryter ju också av lite mer mot stolstyget.

EN VANTE ELLER TVÅ

En annan sak eleverna får göra på Skapande skola är återbrukade vantar, i bästa DoRedo-stil. Av en tröjärm, som efter tvätt var precis lagom stor för att stoppa in handen, klippte jag ut en vantform med tumme. Nästa gång ska jag prova att göra tummen för sig, för passformen blir ärligt talat lite sådär med den här tekniken.

Ett bra tips är att lämna öppet i toppen innan man dekorerar vanten. Det är så mycket smidigare att kunna stoppa in handen här uppe när man syr. (Ett alternativ är att klippa ut två delar, en fram- och en baksida, där man broderar på framsidan innan man syr ihop.)

Det är både kul och fint att blanda broderi och applikation. Jag använde ullgarn och mouliné, för de finare detaljerna. Det tog ca en halv dag att bli klar med vänstervanten. Syr ihop gör man med kastsöm eller langett.

SMÅ FILURER

Idag är jag på en skola i Spånga och jobbar som lärare/inspiratör inom Skapande skola. Vanligtvis ligger medelåldern runt 50 på de kurser jag har, så det ska bli väldigt roligt och spännande att jobba med barn! Fyror och femmor är det de kommande veckorna, kanske blir det sexor lite senare i vår. Idag ska de få göra små filurer, bland annat.

Alla de här filurerna är broscher, med säkerhetsnålar fastsydda på baksidan, men man kan lika väl göra dem som nyckelringar eller mobilhängen.

Den här kossan (eller vad det nu är) är nog min favorit.

LÄSKIGT FINT SMYCKE

Såhär i allhelgonatider passar det väl bra med ett läskigt fladdermushalsband, tycker ni inte? Jag fick se den här bilden på Instagram, som Marit lagt upp, inspirerad av katthalsbandet som finns med i Små och stora broderier. Marit berättar:

Det hela började för ett år sedan då minsta dottern, då 5 år, ritade en underbar fladdermusteckning som farfar fick i farsdagspresent. Jag var tvungen att ta en kopia på teckningen innan hon gav bort den. Givetvis hade jag innan dess lagt huvudet på sned och frågat om inte mamma kunde få teckningen istället - ack nej!

Under sin sista termin på textillärarutbildningen hade de en kurs i broderi, och tillsammans med makens gamla guldkedja blev det ett halsband av dotterns broderi. Jag tycker det blev fantastiskt fint! Barnteckningar är verkligen perfekta att göra broderier av. Tack Marit för bilden och berättelsen.

SAMLING

I lördags hann vi med två vernissager och ett boksläpp (plus fika). Utställningen Samling på Etnografiska museet såg jag mest fram emot, där min vän Frida Gregemar gjort verket ovan. Elever från HV Skola, Steneby, Konstfack och Linköpings universitet har haft en workshop om hållbara och experimentella färgningstekniker med konstnären och färgningsproffset Jeanette Schäring. Utifrån det har de skapat en utställning där temat samling har tolkats. Väldigt spännande! Alltifrån hur man samlar in material för färgning och katalogiserar resultatet, till hur man samlar på sig saker, som Victoria Cleverbys morfars skjortsamling, till Fridas samling av fotografier.

Eller Fatima Abelli Bifeldts väv av överblivna mjukdjur från Emmaus. Något som en gång har samlats med stor iver och kärlek blir "skräp" i loppisens korgar. Det blev väldigt effektfullt när alla djuren var färgade i samma smutssvarta nyans.

Patricia Schoenecks provlappar blir ett löst sammanhållet lapptäcke. Så enkelt, men ändå nåt som jag själv ofta återkommer till. Liksom Josefin Tingvalls "Färgkarta gul lök", systematiserad efter tid och koncentration på färgbadet. Det svaga ljuset i lokalen och min kassa mobilkamera gör tyvärr inte utställningen rättvisa, så har ni möjlighet att besöka utställningen: gör det. Missa då inte heller att titta på museets numera öppna arkiv. Där kan man verkligen hitta intressanta och överraskande samlingar, samtidigt som man undrar: vad hade samlandet och katalogisering av "främmande föremål" under 1800- och 1900-talet egentligen för mening?

RE RAG RUG PÅ FÄRGFABRIKEN

Igår var det vernissage för Katarina Evans och Katarina Brieditis mattprojekt Re Rag Rug (som jag skrivit om tidigare) på Färgfabriken. Har ni möjlighet att ta er till Stockholm innan den 27/10 så gör det för guds skull! Bilderna på mattorna är fina, men det är inte samma grej som att se dem på riktigt. Jag trodde av någon anledning att de skulle hänga på väggen, men såklart låg de på golvet, så som mattor ska göra.
Mattan ovan, gjord av ihopsydda lager av ylletröjor, och den under, flätad och inspirerad av japansk ikat (katsuri) är mina favoriter. Jag skulle vilja ha båda och jag skulle vilja göra sådana mattor själv, och det är väl ett bra betyg?

Utställningen var dessutom roligt och finurligt presenterad. Som den här patentstickade mattan av trikåtrasor som var upprullad på en stor rulle.

I bakgrunden skymtar de fantastiska kvinnorna bakom projektet. Det ska bli väldigt spännande att se hur det utvecklas och om några mattor kommer i produktion?

DET BIDDE EN KUDDE

Nu är broderiet i Marbosöm jag jobbade med under semestern klart. Det bidde en kudde. Själva broderiet är 40x40 cm, men istället för att bara sy ihop det med en baksida gjorde jag det till en 50x50-kudde med lite blå tyger runtomkring.

Marbosömmen är väldigt lik Hallandssöm, fast med fåglar, ungefär. Jag försökte vara noga med att inte vara för noggrann (haha!), som att bladstjälkarna inte är exakt lika på varje sida om mitten. Eller att inte sy stygnen för tätt och jämnt. De finaste gamla broderierna ser ut så.

På baksidan gjorde jag 10x10cm stora rutor i rött och blått. Kanske är det lite "onödigt" att lägga ner så mycket tid på baksidan av en kudde... å andra sidan kan man ju se det som att den är vändbar?

The embroidery I was working on during my vacation turned into a pillow. I did a patchwork backside in red and blue. Perhaps it's a bit stupid to do so much work on a backside, but on the other hand: it turned into a  reversible pillow! One day you can have the embroidery side as front and the next the patchwork.

KLÄNNINGAR, KLÄNNINGAR, KLÄNNINGAR

Som ni kanske vet har jag nästan alltid klänning. Om jag inte har kjol då förstås. Hittills har jag bara sytt några av dem själv, fast kanske blir det ändring på det nu.

Jag blev nämligen så inspirerad av Emelie, som har bloggen Vem pysslar?, och hennes braiga modeller på kläder och beskrivningarna av dem. Den här blusen t ex, det ser så lätt ut!

En annan stor inspirationskälla är Lina OJ, som jag köpte en klänning av förra sommaren. Hennes modeller är precis i min smak och hennes tyglager är som bekant en avundsvärd guldgruva.

Någon bloggläsare kanske minns mitt försök att sy en klänning från Pip Lincolnes bok Sew La Tea Do och att det mest var problem med det projektet. Nu gav jag mig hursomhelst på att sy en annan modell från samma bok, The Too Cute Tunic Dress. Det var en mycket mer positiv upplevelse! Några få justeringar, som att ta in livet lite, göra kjolen längre och med mer vidd, var allt som behövdes.

Jag sydde i fickor och gjorde dessutom hällor för skärp. Tyget med paraplyerna har legat och väntat på rätt tillfälle i tygskåpet. Köpt på Ohlssons tyger.
Sen sydde jag en till av ett trasigt IKEA-lakan, av bara farten. Fast med kortare ärm.

Så ser den ut på. Det känns som jag hittat den perfekta klänningsmodellen som kan varieras enkelt med små medel. Så det kan mycket väl bli fler! (Inte för att jag behöver fler klänningar egentligen... eller, jag behöver en större klädkammare.)

Sen var jag inne på fotografen och loppisfantasten Karin Lindroos' blogg och såg en otroligt fin Marimekkoklänning som hon hade på sig. Gud, en sån skulle jag vilja ha! (Ni får scrolla rätt långt ner för att hitta den, eftersom hon lägger upp så många bilder.) Men en sån lär jag ju aldrig lägga vantarna på, så jag sydde nåt liknande.

Fast med breda axelband och en randig ficka istället för det där tvärrandiga partiet på kjolen. Men man ser inspirationen lite grann va? Grundmodellen är fortfarande den från Sew La Tea Do.

Dresses, dresses, dresses! I've made a few recently, inspired by other bloggers. The pattern is from Pip Lincolne's book Sew La Tea Do, but I've made a few different alterations in order to make them fit better.