Vi passade såklart på att se resten av utställningen också, och nu undrar jag lite bara... om det är mig det är fel på? Men jag blev grymt besviken. Kanske har man lite väl höga förväntningar när man går dit, men det är ju ändå en av de främsta konstnärliga utbildningarna i Sverige, så då får man väl ha höga krav? Jag är såklart mest intresserad av textilen, och hittade inte mycket där som jag kunde ta till mig, varken på kandidat- eller masternivå. Smaken är ju som bekant som baken, men... ändå? Varför är det bara ca hälften av studenterna som inte ens gör något textilt? Om man har valt att gå tre eller fem år textil, varför gör man en videoinstallation t ex? (Det här var även vanligt förekommande på flera av de andra linjerna). Jag förstår att utbildningen handlar mycket om formgivning, mönsterrapportering (vilket flera elever arbetat med) och experimenterande, men liksom... går du inte fel linje? Varför denna motvilja mot att arbeta med textila material? Kan någon förklara för mig, för jag vill hemskt gärna veta orsakerna?
Eller kanske ska frågan ställas såhär: varför har man olika linjer på en skola som Konstfack, som numera främst verkar inriktad på att utbilda konstnärer, när eleverna rör sig så fritt mellan olika media? Varför då inte bara ha fria konstklasser där man får välja material och uttrycksform själv? Kanske skulle det ge ännu mer spännande examensarbeten? För nu känns det mest som om hantverk är det mest pinsamma man kan jobba med, så då försöker man komma så långt ifrån det som möjligt. Det vore hemskt synd om det är så.
De hade iaf fina materialprover i biblioteket och efteråt käkade vi på restaurang Landet, där de hade tapeter i taket på toan och en fin franslampa.
6 kommentarer:
Jag lider nog av samma krämpa och har gjort samma reflektioner som du. Men jag åkte till Säterglänt istället och där var det textil kreativitet. Stickat, vävt och sytt.
Sedan fanns det ju trä och smide också och mycket annat vackert tokigt och kul. Sömnadsläraren konstaterade att på Sätergläntan har har dygnet 25 timmar och veckan 8 dagar och alla elever har tre händer. Kolla deras hemsida, fin!
Känt samma sak under de senaste tio åren jag sett Konstfacks utställningar. På något sätt känns det nästan lite kejsarens nya kläder över det hela, det gäller att vara så underlig man kan och hoppas på att någon inte ber en att redogöra för ens arbete utan att använda en massa hippa konstord och annat fikonspråk. Borde som sagt finnas en linje för multimediahalloj och sedan metall på metallinjen, textil på textil, osv.... Känns som om det till stor del handlar om koncepttänk. Fuck det. De ska ju kunna betala hyran och sitt feta CSN-lån när de får sin examen och inte sitta och krafsa varandra på ryggen och vara coola.
Ja, det är en intressant iakttagelse du gör. Det kan vara så att utbildningarna borde reformeras. Det känns som om det är kvar i en föreställning om att det är viktigt att att lära sig ett material och ett hantverk men att studenterna har andra prioriteringar. På de renodlade konstlinjerna håller de ju inte på så mycket med kroki heller. Det kan ju vara så att studenterna lär sig hantverket men sedan inte väljer att visa det i sina examensarbeten. Det är ju intressant att fråga sig varför? Den textila konsten och hantverket verkar ju förvaltas väl i andra sammanhang. Eller hur?
Hm, nästan alla jag pratat med om den här utställningen säger samma sak... intressant. Och verkligen en intressant fråga varför man väljer att inte visa sitt hantverkskunnande i examensarbetet, jag tror att det har mycket att göra med att Konstfack är en så konstinriktad skola. Hantverk kan man som sagt t ex se på Sätergläntan. Men ändå... det finns ju så mycket bra, fantastisk och inspirerande textilkonst (och annat konsthantverk), varför fick man inte syn på det här? Är det "för tidigt" på en skola? Jag vet inte.
Hej
Se det här som mitt svar på din fråga om varför eleverna på konstfack har en sån motvilja till att jobba med textila material.
Jag som textilstuderande anser att textil är ett stort ämne med många ingångar.
Man kan vara konsthantverkare och jobba hantverksmässigt med textilen. Man kan vara designer och jobba med textilens uttryck men låta maskiner utföra det praktiska arbetet. Man kan vara konstnär och använda textil som sitt uttrycksmedel. Eller använda textilen som ett tankesätt utan att materialet behöver vara textilt.
Jag tror att man måste gå ifrån det förlegade sättet att endast betrakta god textil som ett hantverk. Och att utifrån hantverkets skicklighetsgrad bedöma verket. Textil kan vara ett hantverk, men det kan vara mycket annat också.
Jag tror det inte handlar om en motvilja till att använda de textila materialen. Snarare en förmåga att kunna se textilen i det utvidgade fältet. Så istället för att avfärda det kanske det vore bättre att omfamna textiliens vidd - textil kan bli hur stort som helst om vi bara låter det!
Ja! Ett förklarande inlägg! Tack!
Jag tycker verkligen inte att textil konst ska "berättigas" av något krav på hantverksskicklighet. Det är som att säga att den enda "riktiga" konsten är oljemåleri. Det finns en massa textilkonstnärer som jobbar konceptuellt, eller med mönster och design, som sagt.
Men jag förstår fortfarande inte vad "textil som ett tankesätt" innebär? Och det blir särskilt problematiskt på en stor skolutställning, där det är så många intryck och varje elev har otroligt kort tid på sig att fånga betraktarens intresse. Det hade säkert varit fantastiskt att vara med på allas opponeringar, men så funkar det ju inte, tyvärr. Jag tror därmed att många elever missar sin chans att kommunicera med betraktaren om de medvetet helt väljer bort det "förväntade". Människor i stort är nog för enkelspåriga för att sätta sig in i saker de inte förstår snabbt. Och just att kommunicera med betraktaren (och, let's face it, betalaren) tror jag faktiskt är viktigt, även för konstnärer. Och jag tycker inte att någon av eleverna vid Konstfack som valde bort textila material lyckades förmedla sina "textila tankesätt". Förhoppningsvis lyckas de bättre en annan gång?
Skicka en kommentar