SKIFTNINGAR


Jag har tänkt ett bra tag nu att jag ska visa hur man syr schattersöm, och nu satte jag igång med ett litet broderi där den tekniken passade. Återigen ett färdiguppritat mönster som jag fått nånstans ifrån, minns inte var, jobbet kanske? Jag fyllde i det med lingarn 16/2 i olika blåa nyanser.

Schattersöm (eller schattérsöm, man kan se båda stavningarna) är en "utfyllande prydnadssöm, liknande plattsöm men med omväxlande långa och korta stygn, vilket gör färgövergångarna på garnytan mjukare och bildar naturlika skiftningar, schatteringar, i blommotiv m.m.", enligt NE.
Och man använder det just för att fylla en större yta med stygn och för att få fram färgskiftningar i broderiet. Man kan sy med hur många olika färger man vill. Här har jag begränsat mig till två.


Sy såhär: bestäm hur stor del av blomman du vill ha i den första färgen. Jag försöker täcka ungefär en tredjedel (för som alltid, ju längre stygn desto svajigare broderi). Sy omväxlande korta och långa stygn i ensidig plattsöm, tills det täcker linnet.


Välj en ny färg.



Sy med nästa färg på samma sätt, också ungefär en tredjedel av blommans höjd. Jag tycker att det blir fint att "gå ner" litegrann i föregående rad, så att färgerna överlappar varandra en aning.
Försök lägga stygnen så att de följer blommans form, det ser mest naturtroget ut.


Här kan man byta färg igen, eller fortsätta med samma. Sy så att blomformen fylls helt.


Så lätt var det! Men glöm inte att ta en fikapaus också, kanske med torkade tranbär och de mumsiga frökakorna från Söta saker. Placeras bäst på soffkarmen, så att man kan fortsätta brodera mellan tuggorna.


Trevlig söndag!

MUDDARNA


Enda fördelen med att vara sjuk (förutom att man kan köra maratonvisning med sina favvo-dvd-boxar) är att man oftast ändå orkar med lite småpyssel. Göra klart något som legat ett tag. Inte de där prio ett-grejerna, men sådant man ändå vill få färdigt. Som de här muddarna jag började på för ett tag sedan.


Själva broderierna gick ganska fort att göra. Men sen var det den där lilla detaljen med att vadmalen skulle monteras på en stickad mudd, för att få både stretch och mer värme. Och mudden skulle jag sticka själv såklart. Men eftersom jag för någon månad sen fick en överansträngd handled (troligtvis efter att ha stickat och stickat om en kofta som tog hur lång tid som helst... ja, den som skymtar på bilden faktiskt) var jag lite försiktig med det där. Därför blev muddarna liggande.



Men nu blev de i stort sett klara, det är bara det andra broderiet som ska monteras fast på stickningen. Kanske skulle jag önskat ett aningens tunnare garn, men jag var otålig och tog vad jag hade hemma, dvs stapelvaran Tunagarn. Det blev en rejäl vintermudd som garanterat håller handlederna varma!

För bra råd angående sjukgymnastik och träning för handarbetshänder, kolla Pysselfarmors blogg, längst upp till höger. Superbra tips! För man vill ju kunna hålla på med det här tills man trillar av pinn.

HALVFABRIKAT




Jo, det är sant, jag kan också uppskatta ett färdigtryckt broderi som det bara är att fylla i, lite som en målarbok. Särskilt när man är inne på andra veckans förkylning och inte orkar tänka.

Fast jag kan ju inte låta bli att ändra duken litegrann ändå. Sy med flera färger istället för en och flera stygn istället för bara kedjestygn. För man får ju göra sånt, vet ni.

PROVLÅDAN, DEL 1


Jag skrev ju tidigare att jag har svårt för att bara göra prover. Oftast vet jag redan innan jag sätter igång och syr vad det ska bli av det. Men ibland, och särskilt förr, blir det bara små testbitar. En hel hög av dessa finns i en låda i bokhyllan, märkt "prover".

Där ligger bland annat en samling hålsömmar, som kanske kommer till användning en dag.


Där finns stopphålsöm och Hardangersöm, myrgångskant och söta nuggor. Gemensamt för de här teknikerna är att man klipper bort eller drar ut trådar för att få en glesare väv och sy spetsliknande mönster.
Men har man ett glest linne när man syr en fåll med myrgång eller tandrad (som provet till höger) behöver man inte dra ut några trådar. Istället drar man ihop trådarna, oftast 3 st tillsammans, när man lindar sytråden runt dem, hårt. Sedan tar man ett stygn i kanten och "låser" alltsammans.


Nuggor gör man enligt samma princip, men där drar man ut några trådar ur linnet först. Sedan viker man tyget, snurrar tråden runt de "lösa" trådarna, kanske 2-3 varv, syr ett litet stygn och fortsätter med nästa. Det blir som en liten picotkant på tyget, väldigt sött.


Spetssöm liknar nästan stickning eller spetsvirkning, inte sant? Beskrivning på det och alla hålsömmarna har jag hittat i den här lilla men oh så innehållsrika boken:


Den är ursprungligen från 1959 (ICA bokförlag) och finns nog bara på antikvariat och bibliotek nu. Men full av alla upptänkliga stygn man kan behöva, inte så mycket text men desto fler bilder och tydliga illustrationer.




Och så ljuvlig 50/60-talsformgivning. Jag blir inspirerad varje gång jag bläddrar i den.

FÄRGA MED TE


Jag såg filmen Vera Drake häromkvällen. De vanligaste fraserna i den var "fancy a nice cup o' tea?" och "I'll put the kettle on, dear". Underbart brittiskt.
Men drycken går att använda till annat än mysiga afternoon tea-stunder: man kan färga tyg och garn med den! Perfekt om man vill dämpa ner ett kritvitt tyg eller bara få fram en mer varierad, romantisk färgskala. Det blir olika effekt beroende på vilket tyg/garn man färgar, vilket te man använder och hur länge det får ligga och dra.




Det är ingen exakt färgningsmetod, på det sättet att man räknar ut recept för att alltid få likadant resultat, men jag gillar det slumpmässiga i det. Det är experiment och blir som det blir, men blir oftast fint. Man behöver dessutom inga hjälpkemikalier för att få det att fästa. Jag har inte provat att färga ull med te än, så det blir väl nästa grej att prova.



Jag använde te för att ge tyget till den här lampskärmen en svagt gammelrosa ton. Och ett litet hemligt avslöjande: lampfoten i boken är ingen riktig lampfot, det är en vas. Så kan man fuska med foto... men den här rosa är riktig. Jag lovar.

HUR MAN SPÄNNER ETT LITET BRODERI

När man har broderat klart kan man stryka sitt broderi för att få det slätt. Men det blir aldrig så slätt som när man våtspänner. Det är som magi, hur det mest skrynkliga tyg rätar ut sig. Små broderier kan man spänna på strykbrädan.


Man nålar upp det med knappnålar, ganska tätt längs med alla kanter. Sträck tyget lite när du nålar och se till att det blir lika sträckt åt alla håll och kanter. Lägg över en fuktig duk och låt torka.


Tag bort och - voilá! Tyget är slätt. Plocka bort nålarna.


Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det här, kanske en till lavendelpåse för att mota bort pälsängrarna.
Har man större broderier får man spänna dem på en träskiva som man lagt ett lakan över och använda häftstift istället för nålar.


(Och nej, jag har inga bilder från igår. Men stort tack alla som kom, köpte böcker och broderade!)

EN GLAD ÖVERRASKNING

Jag fick höra genom "min" fotograf Karin Björkquist att vi är med i nya numret av superpysseltidningen 101 nya idéer. Kul! I vanliga fall brukar ju tidningen höra av sig först, men tja, det kan ju vara kul med överraskningar också. Och AD:n hade gjort ett väldigt fint jobb och lagt in broderimönstren i bilden.

Dessutom hade de med beskrivning på en synnerligen bedårande isbjörn, virkad av Annika Messing. Synd bara att jag får så ont i tummen när jag försöker virka, annars hade jag lätt gett mig på att göra en sån. Hög byxlinning ska aldrig underskattas.

HEMSLÖJDSMINGEL


Igår var det smygläsning för tidningen Hemslöjds nya nummer. Och nya namn! Sedan starten 1933 har den hetat Hemslöjden och så länge jag minns (vilket iofs inte är särskilt länge i sådana här sammanhang) har den haft samma utseende, mer eller mindre. Men nu var det dags för en fräsch nystart, med ny layout och nytt namn som sagt. Jag kan bara säga att jag gillar't. En bra tidning har blivit ännu lite bättre.


Två av slöjdarna som medverkar i nya numret var på plats och fick berätta lite om vad de gör. Erik Torstensson, ovan, som tovar bisarra djur och Elin Ivre, som jag nämnt tidigare. Hon berättade mer om sin handsydda dräkt och varför den är just svart.
I bakgrunden skymtar också den fantastiskt galna ullklänningen som ni kan se på bild i nya numret.




Fullt med folk och fina gummor och gubbar.


Jag älskar mitt jobb, som gör att jag får ta del av allt sånt här.

LÖRDAGSTIPS, REDAN PÅ EN MÅNDAG


Om man har en ledig lördag och vill säga hej till mig så kommer jag signera böcker och ha broderiworkshop på garnaffären Ulligt på Lidingö. Det blir mellan 12 & 15 och all info finns på hemsidan.
Väl mött eller vad man säger!

(Bilden är ett inspirationscollage från när jag skulle börja jobba med boken och... tja, jag behövde nån bild till det här inlägget.)

I ANDRA HAND


Jag älskar second hand. Både att handla och lämna in saker man inte använder längre, själva idéen om att bara för att man själv inte gillar nåt så betyder inte det att inte andra gör det. Och såklart känslan av att göra riktigt unika fynd.

Under min senaste rensning hittade jag de här gamla vantarna, som jag inte använt på flera år. Och eftersom de inte använts på länge kommer de nog inte användas i framtiden heller, så... iväg med dem.
Men de påminde mig om en väldigt betydelsefull tid i mitt liv, när jag fick boken Do Redo - konsten att slakta en tröja, gjord av Katarina Brieditis, Katarina Evans och Anna-Stina Lindén Ivarsson. Den öppnade verkligen mina ögon för att man kan göra tokiga, galna, roliga och snygga saker själv, t ex av gamla ylletröjor (som den här gråa). Och att allt blir ännu lite bättre med broderier på.


(Dessutom är ju lapptäcken tidiga och tydliga exempel på återbruk)

SVART SOM NATTEN

Det är väl ganska uppenbart att jag är en person som gillar färg. Starka färger och mönster blandade hej vilt. Jag har bara ett par helsvarta klädesplagg nuförtiden, efter den obligatoriska svarta tonårsperioden. Men svart kan faktiskt vara oerhört vackert och inspirerande.


Helena Hörstedt har gjort sig ett namn med sina monokroma och otroligt välarbetade skapelser, som den här för Norrlandsoperan.

För några helger sedan var jag på Södra Teatern här i Stockholm när Art's Birthday Party firades. Midaircondo gjorde en suggestiv spelning där och liknade mystiska prästinnor i sina svarta rockar och turbaner. Underbart.


Efter en titt hos Strawberry Koi får man ofta lust att klä sig snyggt. Lite överraskande blev jag sugen på svarta klänningar när jag såg den här bilden där för ett tag sedan. Jag önskar bara att modellerna inte var så anorektiska...


Och det är alltid inspirerande med folk som gör sjukt snygga grejer. Elin Ivre har gjort en helsvart folkdräkt på sin utbildning i folklig sömnad på Sätergläntan. Läs mer om den på hennes hemsida och i nya numret av tidningen Hemslöjd, som kommer snart (japp, de har bytt namn).

(bilden har jag lånat från bloggen Hemslöjdsgoten. Fantastiskt namn!)


Så, jag var ute och kollade i klädaffärer i förra veckan, och mycket är ju svart, som vanligt, för det är enkelt och säkert att bära. Men för en gångs skull tyckte jag inte att det var tråkigt, utan just inspirerande. Dels att helsvarta plagg kan vara vackra i sig och dels började tankarna snurra hur jag kan göra om dem. Bara den här lilla spetsdetaljen på collegetröjan födde säkert tre nya idéer.



Tids nog ska ni få se vad det blir av klänningen och tröjan.