När en film börjar med närbilder på nål och tråd som går genom tyg vet man nästan att det kommer bli bra. När det dessutom är en film gjord av Jane Campion är det också säkert att det kommer handla om mycket mer än bara skönhet.
Hennes Bright Star handlar om John Keats sista år i livet (han dog 1821, bara 25 år gammal). Men främst berättar den om hans stora kärlek, Fanny Brawne. Hon är en ung och självständig kvinna med en sprudlande kreativitet, som tar sig uttryck i sömnad och ett egensinnigt klädmode. Hon verkar mer säker i sin kreativitet än Keats och hans vän Charles Brown tillsammans och tystar effektivt Brown när han gör sig lustig över hennes intresse för band och rosetter: hon kan åtminstone tjäna pengar på det.
Och jag har nog aldrig gråtit så mycket till en film. Här var första gången, bara för att det var så vackert:
Dessutom hade hon schysta skor.
Men den lämnade mig ändå med en gnagande fråga: måste kvinnor så ofta gå upp i sin älskades liv, och i själva kärleken, att de glömmer sitt eget? Under andra halvan av filmen ser man knappt att Fanny ens tar i en nål. Och när hennes lillasyster vill ha hjälp med sitt broderi utbrister hon, sjuk av längtan och oro: I don't care a damn for stitches!
Jag vet att det här var 1800-talet. Jag vet att det är generaliserande och att många kvinnor idag inte har några som helst problem med att kombinera eget skapande med relationer. Men jag undrar liksom var Fanny själv tog vägen i den här berättelsen?
På så sätt tycker jag bättre om en annan av Campions huvudpersoner, Ada McGrath i Pianot. Hon gör många uppoffringar i sitt liv, men hon kompromissar aldrig med det som är viktigast: att hon får uttrycka sig genom konsten, i det fallet musiken.
Fast är det något jag lärt mig är det att kärleken inte har någon logik.
8 kommentarer:
bra tips! Denna ska jag se ikväll
Älskar film och teater...tack för dina finfina tips och för din blogg!
Maja
Vilket fint inlägg!
Jag har gått och suktat efter att se den här filmen, men det har ännu inte blivit av... Det började med att jag såg fotot där Fanny har koftan som ser ut att vara gjord av mini-mormorsrutor och då fick jag en akut längtan efter att virka just en sådan kofta;) Kommer definitivt att göra det någon gång i livet. Verkar vara en fantastisk film, inte minst kostymerna. Och nästan ingenting går upp mot en bra kostymfilm;)
Ha en bra kväll!
Hälsar Maja
ja jag blev också helt förälskad i den där koftan! fast jag tyckte det såg ut som om den var gjord av en massa små rundlar och att den skulle ta väldigt lång tid både att virka och sen montera, så jag gav upp den tanken. men det vore himla kul att se om du gör ett försök! :)
(och ett tips: den är med i 2-för-129-kronors-filmer på cdon nu... definitivt en film att äga)
Verkar vara en vacker film!
Den filmen vill jag också se! Jag har inte hört talas om den förut, men den verkar ju både snygg och bra.
Jag hade med mig din bok på min kurs som jag höll i helgen eftersom jag tycker att det är så bra tydliga beskrivningar till en massa olika stygn, och en av deltagarna blev helt betagen i boken och lånade den över natten. Hon broderade med klar inspiration från den också, kolla hos mig så ser du nog vilket alster jag syftar på. :)
Kul med filmer som inspirerar kreativiteten. Själv har jag nyss läst boken "Det broderade hjärtat" (Carole Martinez). En bra bok med en broderande huvudperson som inspirerar massor!
Tack för tipset. Den bokar jag genast på Lovefilm
Skicka en kommentar