... nämligen folk som använder textil på ett självklart men samtidigt oväntat sätt, som scenografen Magdalena Åberg. Det står om henne i dagens DN och hon har bland annat gjort det svarta rummet ovan, med enkla kritstreck, till Emilia Galotti som spelas nu på Stockholms Stadsteater.
Jag såg en filmsnutt ur pjäsen när jag satt och väntade vid biljettkassan där för några dar sedan, och blev smått hypnotiserad. Skådespelarna rörde sig fram och tillbaka, liksom fångade i de redan uppritade cirklarna, och som så ofta bidrar textilen till att göra det hela ännu mer subtilt.
Jag måste nog boka biljetter snart.
Åberg gjorde även scenografin till Jane Eyre som sattes upp på Dramaten förra året.
Där använde hon sig av ett stretchigt tyg, som kunde spännas upp till en balsal eller snörpas ihop för att gestalta karaktärernas instängdhet. Helt genialt. Med hjälp av ljus och videoprojektioner kunde scenrummet varieras ytterligare.
När jag går på teater kan jag ibland bli mer uppslukad av kläderna och de scenografiska lösningarna än av själva historien. Jag borde verkligen försöka se fler pjäser det här året.
5 kommentarer:
Kanske se samma pjäs flera gånger...så kan du ha olika fokus för varje gång - historien, scen, kläder mm :-)
Hej,
Nu har jag bläddrat lite i din bok - många fina ideer. Men jag undrar: varför är inte din blogg med i internetförteckningen? varför har du inte egenbroderat på dig på omslaget?
Fru Purjo: smart idé! ;)
E: jag ska försöka svara. Bokarbetet tog lång tid, och jag hade inte börjat blogga när jag skrev den. Iofs hade jag nog kunna lägga till adressen i sista korret i april 2010, men jag tänkte inte på det, och visste inte riktigt vad det skulle bli av bloggen då.
Omslaget blev betämt ganska sent (jag skulle från början inte ens varit med på det), och den där bilden kom mest till av en slump. Vi tog lite bilder på garn i studion, och så var några på mig i helfigur. Inte alls något genomtänkt "författarporträtt". Sen gillade förlaget det och ville ha ett mer personligt omslag.
Visst använder jag en del kläder jag broderat på själv, men egentligen har jag inget behov av att uppmärksamma det. Jag vill att mina broderier ska synas och stå för sig själva, om du förstår vad jag menar. Var det svar på dina frågor?
Visst, men jag tycker det är synd
(och lite svenskt) att inte marknadsföra sig. Du vill väl sälja boken nu när du lagt ner så mycket jobb.
Jag misstänker att försörjningsmöjligheterna för en brodös är få - och då gäller det att visa framfötterna!
jag lovar att göra det i nästa bok.
Skicka en kommentar