NYTT LITET DJUR

Det blir inte så mycket broderande för tillfället... jag tror att jag laddar upp för den ganska stora delen broderande som måste göras i sommar, till två grejer, varav den ena är ett broderisymposium (mer om det senare). Istället blir det mest stickning och lite småsömnad. Som den här.

Extra braigt att man kan stoppa de små filurerna med allt vadmalsspill som blir över när man klipper ut alla detaljer. Lite garnstumpar kan gärna också följa med.

Jag sydde fast en liten ring på baksidan, så att hon kan bli ett halsband. Eller så blir det en brosch i slutändan.
Såhär såg hon ut först:

Not a lot of embroidering going on at home right now. More, like, these types of mini-projects. She might turn into a necklace... or a brooch.

HUR MAN RITAR NÄR MAN INTE VET VAD MAN SKA RITA

Nu håller jag på med det sista arbetet till boken, dvs korrläsning och illustrationer. Något som funkar väldigt bra för mig när jag ska komma igång och rita (för tro mig, ibland står det verkligen still i huvudet) är att titta på gamla skisser och teckningar. Som den här flickan i svart basker som jag ritade i somras: hon såg lite ledsen eller trött ut... hur skulle hon se ut med blondt hår istället? Och kanske knytblus istället för knappar?

Eller den här lilla filuren: hur skulle det bli om hon hade byxor istället och ballongerna byttes ut mot blommor?

Efter ett tag kan man lyfta blicken och få syn på nåt som finns i närheten, som en ask dekorerad med folkloriga servetter. Fin blomma i det mönstret, den ritar jag om.

Sen börjar jag rita nålar, garn och annat sybehör (som det var mest meningen att jag skulle göra) och då är det svårt att sluta.Vi får se vad av det här som verkligen kommer med i boken.
Jag hörde en gång konstnären Jockum Nordström prata om att han kunde ha teckningar liggande i lådor, i ibland flera år. Sedan tog han fram en av dem igen och ritade lite mer på den. Det låter rätt förståndigt, för ibland är ett tomt vitt papper det värsta som finns. Då får man lura sig själv för att komma igång med något vadsomhelst, inte nödvändigtvis det som ska göras.

This week I'm working on the finishing touches for my new book, like making some illustrations. When I find it hard to get started (even though I know what I'm supposed to draw) I often turn to my trusty old sketchbook. What would this girl look like if she had flowers in her hand instead of balloons...? Then we will have to wait and see which illustrations end up in the book.

SISTA FOTOGRAFERINGEN

Under våren har vi hållit på och fota till min nya bok, i studio. Men det har varit lite hemligt, sådär.

Igår var det dags att ta de sista bilderna, på det fantastiska Citykonditoriet (ligger på Adolf Fredriks Kyrkogata i Stockholm). Boken har tema syjunta och då är ju såklart kakor och fika en väldigt viktig del.

Fotograf Anna Kern plåtar kanelsnurror.

Såhär ser det ut bakom kulisserna med allt roddande och fixande. Med i boken är också de supertalangfulla och kreativa Lina OJ, Emelie från Vem pysslar och Theo-the-crochet-bloke (dessutom Elux och Clara, men de kunde tyvärr inte vara med vid fotograferingen).

Emelie förklarar hur man gör broscher i krympplast.

Sist en suddig bild på oss, fikande och babblande och skrattande, mot de otroliga sidentapeterna från 20-talet. Lina känner jag sedan tidigare, men det var jättekul att träffa Theo och Emelie för första gången. Jag är så glad att de ville vara med och göra den här boken till något alldeles extra!
Om ni inte redan varit på Citykonditoriet är det helt klart värt ett besök. Vi fick veta att det varit ett gammalt danspalats och något av ett syndens näste (eller, man kan ju låtsas det iaf, det är en rolig kontrast mot kyrkan som finns i samma lokaler idag).
Boken kommer i september och ska heta Karins syjunta. Hoppas ni kommer gilla den!

Yesterday we did the final photo shoot for my new book, which will be out in Sweden this September. It features five other super talented and creative people (links to their blogs in the Swedish text above) and we are having a traditional "syjunta"/craft get-together. Coffee and cake are essential parts of a syjunta. Photographer Anna Kern took some great photos and we had so much fun.

NU PÅ ENGELSKA

Nu har min första bok kommit ut på engelska! Det är så konstigt på nåt sätt att se det man skrivit översatt till ett annat språk, kanske ännu konstigare när det är ett språk man kan. Översättaren Carina Sjöberg-Hawke har hållit sig nära mitt eget uttryck och omslaget är, som sagt, så himla fint. Jag kunde inte vara stoltare.

My first book is now out in English! I'm super stoked about the translation and the whole design of the book. It's available from Bloomsbury. I hope you'll like it as much as I do.

VETEVÄRMARENS FODRAL

Den här helgen ägnades åt loppisrunda, kondisfika, ateljéhäng och lite balkongfixande. Dvs jag försökte vara ledig. Men jag tog mig också tid att sy ett fodral åt en vetevärmare jag sydde för ett tag sedan.

Själva vetevärmaren var lätt att sy: bara två bitar linnetyg som var tillräckligt stora för att täcka magen (det är främst där jag använder den, inte så mycket på axlarna). Man kan ju göra värmaren mer fancy och sy i kanaler för att hålla kornen i fyllningen på plats, men jag tycker den funkar bra såhär när den är så pass liten. Det stora problemet visade sig vara att få tag på just fyllningen: jag letade efter hela vetekorn både på hälsokosten och de flesta stora mataffärer häromkring. På nätet läste jag att matvete inte funkar lika bra, är det någon av er bloggläsare som provat det? Däremot skulle helt bovete vara ett bra substitut, så det fick bli det istället. Men - bovetet smular och dammar en del. Ett fodral som värmaren läggs i efter att den varit inne i ugnen och vänt kändes som en nödvändighet. (För er som är som jag och inte har micro kan man värma den på 125 grader i 20 minuter.)

Jag sydde fodralet av ett lite mer avancerat lapptäcksmönster än jag brukar, med trekanter i brunt och ljusblått (en fyrkant som mätte 10x10 cm och klippt itu på snedden). Sedan sicksackades lapptäcket ihop med ett tunt bomullstyg och syddes ihop med en baksida. Jag vek ner kanten ca 1 cm och sydde samtidigt fast satinband till knyt. Jag mätte inte så noga innan jag sydde ihop trekanterna så fodralet blev lite stort. Men det gör ju inte så mycket.

Förutom att hålla dammet på plats är värmaren finare nu när den ligger och väntar på att användas.

This weekend I went thrifting, hung out with friends and tried to make our balcony look a bit more presentable. I also stitched up this patchwork cover for a wheat bag I made a while ago. Since I couldn't find whole wheat I used buckwheat instead. Works just fine, but it gets a bit dusty. So after the wheat bag has been heated you just pop it in this cover. lay back and relax.

KNAPPHALSBAND

Jag glömde ta med kameran i helgen, så det blev inga vettiga bilder från Eskilstuna. Men jag kan intyga att det gjordes finfina armband, broscher och muddar av allt från cykelslang till filtade ylletröjor. Eftersom deltagarna var så duktiga och jobbade på hann jag börja klä in en liten hög med fula knappar i fint tyg.

Såhär gör man: klipp ut en rundel av tyg som är så pass stor att tyget möts i mitten när du viker in det runt knappen.

Tråckla runt tyget med tunn knyppeltråd eller annan stark tråd (du ska kunna dra åt hårt).

Lägg knappen i mitten...

... och dra åt. Sy några stygn över kanterna för att göra det hela mer stadigt.

Gör några stycken. Klädda knappar kan användas till lite av varje (förutom just knappar då), som örhängen, dekoration på dynor, på väskor osv. Det finns specialsatser för att klä in knappar så att man får en fancy baksida också, det finns till och med maskiner för det. Men lite av poängen här var att klä in de där fula knapparna som man kanske inte vill använda till något annat, så att de ändå kommer till användning.

Just den här gången ville jag göra ett halsband. Lägg då ut de klädda knapparna i en form som du gillar.

Sy ihop dem med varandra (här funkar sytråd av polyester). Sy gärna både på fram- och baksidan så att knapparna fäster ordentligt i varandra och halsbandet blir stadigt.

Sy fast en ögla och ett knäppe på baksidan, fäst en kedja i dem och du är good to go.

I started making these fabric buttons at the workshop I held last weekend. I fell in love with this white-and-blue fabric, it looks a bit Japanese, don't you think? It became a necklace.

DAGS FÖR WORKSHOP!

Imorgon, lördag 4/5, kommer jag ha en workshop i återbruk och textila smycken på Stadsmuseet i Eskilstuna (som jag skrivit tidigare). Kom dit till kl 13 när den fina utställningen med elever från Eskilstuna folkhögskolas linje Recycle Design (distanskursen) öppnar. Yeay!

BLEKINGESÖMMEN

Det fanns som sagt en hel massa inspirerande slöjd på Slöjdhuset i Ronneby. Jag passade på att fota Blekingesömmen extra noga.

Det här broderiet, fick jag berättat för mig, var det en nu levande kvinnas mamma som gjort och lämnat in till en inventering någon gång i mitten på förra seklet. Men de blev inte godkända, eftersom de var sydda i för milda färger. Det är ju så en häpnar... Så otroligt fint och perfekt sytt, det är tur att de där pekpinnarna inte finns kvar idag i samma utsträckning.

Tydligen skulle det här vara mer "korrekta" färger, som sedan bleks. Jag gillar mest hur det stora bladet längst ner är sytt med både gult och blått.

De här kuddarna är båda otroligt fina, var och en på sitt sätt. Visst får man lust att göra sin egen tolkning?

Jag fick också titta på delar av den stora samling av broderier, mönster och dräktdelar (+ mycket annat) som fanns på plats i Slöjdhuset, men då hade jag inte kameran redo. Kan bara säga att det var imponerande.

Some examples of the traditional embroidery in Blekinge, with its typical flowers and birds in pink and blue (and sometimes yellow). This was just a small part of the collection they had at Slöjdhuset in Ronneby.