DET ÄR NÅT VISST MED SPETSAR


Det är svårt att sätta fingret på vad bara. Det kan vara så fruktansvärt tacky...



... och samtidigt kan det ge helt nya dimensioner. Saker sedda genom spets ses med andra ögon. Spets finns dessutom runtomkring oss hela tiden, det gäller bara att kolla noga



Visste ni att aubergineplantor har sånna här spetsar?


Den svarta spetsen från collegetröjan blev tillslut en krage



Annars har jag två spetsfavoriter just nu: Joana Vasoncelos som klär in saker och djur i spetsar, och Anna-Lisa Persson som virkade de här örhängena till mig i 30-årspresent

Om jag nån gång gifter mig ska jag garanterat ha en brudkrona av spets.

BRODERA PÅ STICKAT


Vissa saker tar tid innan de blir av. Jag har velat sticka de här fantastiska vantarna i flera år, och först nu har jag fått tag på bra garn och arbetat om mönstret så det passar mig (jag skippar t ex den roliga detaljen med en fingervante inuti och gör bara en tumvante).
Jag var först lite skeptisk till hur det skulle bli att brodera dockans ansikte med maskstygn, istället för att sticka det, men det blev över förväntan bra! Man stickar alltså bara med två garner, gör en stor vit cirkel och stickar bara in ögonen. Baksidan är svart med vita "loppor", hur smidigt som helst. Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att brodera dit munnen och kinderna innan vanten var klar. Man syr alltså på samma sätt som en stickad maska ser ut


upp, bakom, ner och så runt nertill, sen nästa



Det kan vara bra att tänka på att inte dra åt stygnen för hårt, så att det färgade garnet lägger sig fylligt över den vita bottenstickningen. En fördel med att göra det här innan vanten är färdigstickad är att det var väldigt lätt att komma åt att brodera. Det kan vara värt att prova när jag - nån gång - stickar mig ett par påsömsvantar. Man kanske åtminstone kan brodera klart det mesta innan man tar ihop vanten? Fast än så länge ritar jag bara av mönster och samlar inspiration



Det är ju så fint att brodera på tummen också! Det gjorde jag en gång för länge sen på de här vantarna. Uppenbarligen hade jag ett tunnare garn då och stickade hårdare.



Annars är ju tvåändstickning det optimala för broderade vantar, tätt och stadigt. Den här bilden har jag hittat på nätet för så länge sen att jag inte minns varifrån, men döpt den till det poetiska Gosspiskisti och Wibergsannas blommor. De är väl så nära perfektion man kan komma.

ULL


Jag har fått önskemål om att skriva lite mer utförligt om olika garner och vad som passar när man ska brodera. Det är inte en helt enkel fråga, eftersom det beror på vad man ska sy, hur stort mönstret är, om man vill blanda färger och vilken sorts garn man själv trivs med. Men jag tänkte visa i några inlägg vilka garner jag föredrar. Se det som en guide att utgå ifrån och prova dig fram. Man brukar ju hitta sina egna favoriter efter ett tag.

Det första jag vill rekommendera är dock att använda bra naturmaterial. Ull, bomull och lin har använts och (ibland) hållit genom årtusendena, så varför välja något annat? Syntetmaterial kan vara roliga, lätta att få tag på och ha skojiga färger och strukturer, men de håller inte i längden och kan rentav förstöra det arbete man lagt ner. Om man har ett långsiktigt och ekologiskt tänk med det man producerar är det ännu mer befogat att använda rena naturmaterial som framställts på schysta sätt.


Men om jag ska vara ärlig så gör även jag undantag ibland. Eftersom jag är en sucker för starka, klara färger och inte ens har provat växtfärgning så kan man ju ifrågasätta det miljövänliga i att köpa färgade garner, där färgningsprocessen bidrar till miljöförstöringen. Jag ska verkligen försöka bli bättre på att färga själv och därmed minska utsläppen litegrann. Husmorsskolan skrev nyligen om att färga ullgarn med äggfärger och det kan ju vara ett steg på vägen i alla fall.

För ull är ju ett så underbart material! Lätt att färga, levande med sina naturliga skiftningar och skönt att hålla i. Dessutom är påsöm en av mina favorittekniker, så det går åt en hel del ullgarn. Jag färgade upp ett lager med Bragegarn när jag gick på HV som det finns en del kvar av. Den vinröda härvan är också handfärgad, men den fick jag överta (tillsammans med några andra nyanser) när jag höll i en vävkurs förut. Handfärgade eller melerade garner är perfekt till påsöm. Man ser ofta att sånt garn är använt till gamla dräktdelar eftersom det ger mer liv och variation åt blommorna.



Här är de ullgarner som jag använder för tillfället: fabriksfärgat Tunagarn längst upp till vänter, handfärgat Bragegarn längst ner till vänster, det melerade vävgarnet i mitten (jag vet faktiskt inte vad det är för garn), mininystan från Järbo garn, redgarn à la Moragarn längst ner till höger.

Inget av dem är "egentligen" till för broderi, men de funkar väldigt bra ändå. Tuna och Brage är stick- och vävgarner. Tuna är att föredra eftersom det finns i hyfsat många färger och är lite lättare att få tag på än Brage (anledningen att jag har så mycket Brage är bara för att det var det vi hade på skolan och jag färgade ju ändå allt själv). Mininystanen är tänkta att man ska sticka Barbiekläder med men de passar utmärkt till broderi, fast finns bara i 10 kulörer. Moragarn finns också i många färger men är mycket tunnare, som ni ser


Jag använder inte det så mycket, men till små broderier med mycket detaljer är det bra. Man kan också sy med två eller tre trådar samtidigt och få variation på det sättet.
Ni som syr mycket skånskt yllebroderi, vad använder ni för garn?


Hoppas ni har en trevlig påsk med mycket tid för handarbete!

VÄSTKUSTEN DEL 2: BILDER

Jag hann knäppa några inspirationsbilder i alla fall













Hej!

VÄSTKUSTEN DEL 1: TECKNINGAR


Jag var en dålig fotograf den här gången jag var ute och reste. Lyckades inte ta en enda bild på nån av de människor jag träffade, bara en suddig spegelbild i ett skyltfönster. Men jag var dessto flitigare med ritblocket och hade mer eller mindre vettiga konversationer med folk. Man kan väl liksom inte hinna med allt. Och det bästa är när man kan rita och umgås samtidigt. Ritfika är verkligen något fler borde syssla med. Tågteckning är en annan rolig konstform. Det blir sådär lagom operfekt.



Som vanligt blir det svarta linjeteckningar och mycket text. Det går snabbt och jag behöver inte "planera" för färgen, dessutom undviker man kladd. På nåt sätt spar jag färgseendet till broderierna (och jo, det blev en hel del påsöm på resan också).

På Röhsska hade de en fin modeutställning som hette Cocktail. Fast mest var det svarta klänningar. På HV hade vi stoffteckning med jämna mellanrum, dvs man ritar av tyger och hur de faller. Det är bra träning.





På Röhsska hade de även Konstslöjdsalong igen. Den här teckningen föreställer mig bedrövad och konfunderad över den. Jag tyckte
1. att det var en dov och deprimerande stämning över hela utställningen, vilket delvis hade med materialval att göra och delvis för det där rymdljudet som suckade i bakgrunden hela tiden (ni som varit där förstår vad jag syftar på).
2. att man inte har med felstavningar i presentationerna. Kalla mig petig, men det sänker intrycket rejält.
3. att titeln konstSLÖJDsalong är problematisk. Det var ingen slöjd med (i år heller). Det var konsthantverk, och ganska snävt utvald sådan. Varför inte då kalla det konsthantverksalong, eftersom det är det det är, enligt mall 1A? Och jag undrar om problemet ligger i att för få slöjdare ansöker eller om museet väljer ut det konsthantverk man vill se, och därmed väljer bort slöjden? Jag vet att ambitionen är att sudda ut gränserna, men jag tycker att det är den rena slöjden som blir förloraren i det tänket. Vilket är synd, eftersom den har störst behov av att synas idag.

Det är tråkigt, för jag ville verkligen gilla konstslöjdsalongen. Istället blev jag besviken ännu en gång. Varför måste allt vara så fult liksom?

035


Om du är mellan 15 och 25 och bor i närheten av Halmstad tycker jag absolut att du ska komma till ungdomskulturhuset Nolltrefem på torsdag! Då ska jag nämligen ha workshop i broderi där. Ta med något att brodera på: kläder, en väska eller bara ett tyg, så kör vi. Läs mer om det här.

Jag ser fram emot det och jag ser verkligen fram emot att få sitta och brodera påsöm hela tågresan ner. Håll tummarna att det inte blir några förseningar bara...

GALET FINA GÅVOR


Tidigare i veckan fyllde jag 30, och igår var det dags för kalas. Fick en massa fina presenter, som jag tyckte avspeglade mina intressen rätt bra: fika, konst, hantverk, champagne och en hel hög med nya fåglar. Flamingon fick flytta in på fönsterbrädan bredvid den lila fågeln. Den ser dock aningen skeptisk ut. Hjärtat i lera gjorde min mamma till mig när jag var kanske fem.


Påskliljor är riktiga humörhöjare, särskilt i en hett efterlängtad vattenkaraff av Calle Forsberg.
Jag är inte mycket för påskpynt annars, men gula blommor och några gula rosetter i riset kan jag tänka mig. Den vita fågelkandelabern blev jag helt kär i när jag såg den på Indiska!


En väldigt uppskattad present var den lilla boken Alphabet de la Brodeuse som jag fick av mina kollegor. Helt bedårande och helt perfekt, eftersom jag har några korsstygnsidéer i huvudet just nu.





Den innehåller, förutom alfabet, galna korsstygnsmönster till bårder och monogram.
En annan detalj som jag gillar är sidorna i läskpapper som man kan använda till vitbroderier.



Très chic. Och det är så härligt när man får personliga presenter. Även om jag börjar bli lite orolig för att bli som de här två...