Vissa saker tar tid innan de blir av. Jag har velat sticka de här fantastiska vantarna i flera år, och först nu har jag fått tag på bra garn och arbetat om mönstret så det passar mig (jag skippar t ex den roliga detaljen med en fingervante inuti och gör bara en tumvante).
Jag var först lite skeptisk till hur det skulle bli att brodera dockans ansikte med maskstygn, istället för att sticka det, men det blev över förväntan bra! Man stickar alltså bara med två garner, gör en stor vit cirkel och stickar bara in ögonen. Baksidan är svart med vita "loppor", hur smidigt som helst. Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att brodera dit munnen och kinderna innan vanten var klar. Man syr alltså på samma sätt som en stickad maska ser ut
upp, bakom, ner och så runt nertill, sen nästa
Det kan vara bra att tänka på att inte dra åt stygnen för hårt, så att det färgade garnet lägger sig fylligt över den vita bottenstickningen. En fördel med att göra det här innan vanten är färdigstickad är att det var väldigt lätt att komma åt att brodera. Det kan vara värt att prova när jag - nån gång - stickar mig ett par påsömsvantar. Man kanske åtminstone kan brodera klart det mesta innan man tar ihop vanten? Fast än så länge ritar jag bara av mönster och samlar inspiration
Det är ju så fint att brodera på tummen också! Det gjorde jag en gång för länge sen på de här vantarna. Uppenbarligen hade jag ett tunnare garn då och stickade hårdare.
Annars är ju tvåändstickning det optimala för broderade vantar, tätt och stadigt. Den här bilden har jag hittat på nätet för så länge sen att jag inte minns varifrån, men döpt den till det poetiska Gosspiskisti och Wibergsannas blommor. De är väl så nära perfektion man kan komma.
5 kommentarer:
Wow vilka läckra vantar!
Jag letar efter ett inlägg som jag tror du skrev om hur mkt tid man förr la ner på textil på 1800-talet. Jag vill minnas att du skrev och hade bilder från Halland eller Blekinge...
Var kan jag hitta detta inlägg?
Tack för en ispirerande blogg!
På ett helt annat ämne - läste att fantastiska Royal School of Needlework sytt spetsapplikationerna på Kate Middletons brudklänning:
http://www.royal-needlework.org.uk/
Tänkte att det kanske skulle vara något för din härliga blogg för oss broderiälskare! De som faktiskt kan genomföra ett sådant hantverk är värda lika mycket beröm som designern av klänningen tycker jag allt!
jag vet tyvärr inte vilket inlägg du syftar på, eftersom jag har nämnt det lite då och då. jag skrev t ex lite om det när DN Bostad hade "trendspanat" hantverk, det inlägget heter Stoppa pressarna. annars kan du använda google-sökrutan på bloggen och se om du hittar rätt?
och angående brudklänningen så har jag ingen tv, så jag har bara sett några små bilder på nätet, men hennes klänning är ju ungefär hundra miljoner gånger snyggare än vår blivande drottnings... och du har helt rätt i att man lätt glömmer hantverket bakom sånna kreationer. all credd till brodöserna!
Skicka en kommentar