DUBBLA UTSTÄLLNINGAR

Eller, igår var jag och såg HV:s examensarbeten och idag var vi på Liljevalchs och kollade mer ordentligt på hemslöjden. First things first:

Maria Rasmussens supersnygga självporträtt. Inte bara ett välgjort hantverk, utan hon har också verkligen lyckats fånga ett uttryck och en känsla.

Hertha Oelrichs härliga gröna flossa som var som att vara i skogen en stund

Jag gillade färgerna i Franciska Helds röllakansmatta (den var längre än vad som fick plats på bilden)

... liksom i Alva Näsmans damastdukar, särskilt mot den rosa väggen! Jag gillade också hur hon experimenterat med färgningen och liksom "vågat" göra så mot en damastduk (båda dukarna har hon naturligtvis vävt själv). Det hade varit fint att se dem på bord, även om de funkar lika bra som hängtextil.

Annika Johnssons välbroderade väska (med handvävt bakstycke) är mycket inspirerande, inte sant? Jag gillade också alla detaljer, som remmar, ett handgjort spänne i silver och den här lilla mynt- eller busskortshållaren på sidan.

Det fanns ytterligare fina textilier, som jag av utrymmesskäl inte får plats att visa här, så ett besök på Almgrens Sidenväveri är verkligen att rekommendera. Utställningen håller på till 19/8.
Det jag möjligen kunde sakna var, faktiskt, lite av det jag kritiserade med Konstfacks utställning: galna idéer. Närmast kom Yilisuya Dilimulatis halvflossa, där hela vävprocessen var dokumenterad på film och projicerad på väven. Otroligt bra idé! Jag tror att många inte är medvetna om exakt hur lång tid och många moment det är med en väv. Det där med konstnärliga experiment brukar också variera från år till år, och den här klassen var helt enkelt mer hantverksinriktad. Men flera av vävarna var som förstudier till större verk, konstnärliga offentliga utsmyckningar. Och det är ingen dum idé.

Hela utställningen var snyggt och bra presenterad, och så fick man en såhär fin bunt med allas visitkort och ett vykort man kan skicka som inbjudan till en vän. Det ska jag absolut göra!

Så tog jag tag i den stora slöjdutställningen på Liljevalchs idag. Jag och modern satsade på att vara där till visningen, vilket kan rekommenderas, för att få veta lite mer om tankarna och personerna bakom åtminstone några verk. För vad jag reagerade på på vernissagen var att det var en liten förklarande text per rum, plus att alla utställda saker hade nummer. Inte ett enda namn utskrivet och endast i undantagsfall en liten text eller en videosnutt om tanken bakom. När jag frågade efter en lånekatalog, för att iaf få läsa namnen, fick jag till svar att den kostar 30 kronor. DÅLIGT, LILJEVALCHS! Jag tycker faktiskt att det är under all kritik och respektlöst mot slöjdarna och konstnärerna att man måste betala extra för att få veta vad de heter. (Till saken hör också att om man ville ha "finkatalogen", med bilder, kostade den 120 kr.) Nu fick jag försöka berätta för mamma om de slöjdare jag känner eller känner igen, men mycket gick förlorat (guiden gick såklart bara igenom en del verk). Så här var lite av det jag gillade:

Lapptäckskartan har synts lite här och var. Särskilt baksidan var fin. Liksom näverstövlarna. Det syns inte så bra här, men de hade fina skinntofsar bak.

Den här klänningen av en återbrukad bordsduk (ursäkta det suddiga mobilfotot) skulle jag kunna tänka mig.
Jag skulle också kunnat tänka mig att vara med och ställa ut i roshörnet, men de tänkte nog omvärldsperspektiv där (slöjd från Mexico, Vitryssland, Iran osv, allt med underbara rosor). Eller så tänkte de bara inte på mig.

Figurer från skånska yllebroderier hade fått tredimensionell form, kul!

Och så måste jag brodera ett par egna tofflor snart.
Sen hade vi den förträffliga Ida Björs, som gjort en egen tolkning av folkdräkter. Fantasifullt och intressant som alltid. Ida har dessutom en av de bästa illustrationsbloggarna på nätet: Dagens. Totalt beroendeframkallande.

Jag hade också kunnat tänka mig att vara med i kärleksrummet, med M:s födelsedagskudde. Eller brudkudden jag broderade till J & K. Bara några förslag sådär, haha! Väldigt fina bomärken fanns det i det rosa rummet iaf, och halmmobiler.

Sist var det ullrummet, med vejdefärgat garn och kläder från Halle/Lomakka. En av de bästa praktikplatser jag haft var när jag och S var i Visby och fick hänga med Barbro Lomakka. Där har ni en driftig konstnär OCH företagare i ett. Jag har ett par damasker i deras handtillverkade ylletyg, de borde jag ha oftare.

Hur ska man sammanfatta den här hemslöjdssatsningen då? Jag vet inte riktigt. Väldigt mycket var alldeles underbart och välgjort och spännande och inspirerande och roligt. Vissa rum var bra hängda och presenterade, andra lite mindre så. Jag saknade som sagt människorna bakom, som bara tittade fram som hastigast här och var. Så det blev lite av ännu en utställning med fina saker, som dessutom emellanåt kändes lite ängslig och nervös. Jag tror SHR och utställningsansvarig är livrädda för att slöjden ska fortsätta ses som traditionell och mossig (kanske därav tre hela rum med "experimentell" slöjd och slöjd utförd av människor som inte jobbar med slöjd till vardags, t ex konstnärer, tatuerare och designers). Jag saknade flera duktiga söjdare som jag känner och känner till, som jag gärna sett göra unika verk för en sådan här satsning. Men jag förstår att det är jättesvårt att göra en utställning som ska tilltala och fånga "alla" och vara aktuell. Och Sverige är ett litet land, de få "superstjärnor" som finns i slöjdvärlden var såklart med. Jag önskar bara att de kunde bli fler och ännu bättre. Kanske får vi se det på en slöjdutställning om 10-15 år?

Och jag är ledsen, men jag kan inte skriva nåt om löven. De har ni säkert sett ändå. De är många.

Some pics from two exhibitions I've been to the last couple of days: my old school HV:s exam works and a big craft exhibition at Liljevalchs art museum. I have a lot of ideas and opinions about these exhibitions, but it's too much to translate, I'm afraid. I hope you'll like the pictures though.