SÖNDAGEN ÄR VILODAGEN
... vilken tur då att jag inte är det minsta religiös. Jag har nämligen alldeles för mycket att göra just nu (ja, ända fram till jul egentligen... usch) för att hinna slappa. Till exempel göra alla mönstersatser som ska vara klara när boken kommer. Därför tänkte jag passa på att visa ett sätt att föra över mönster till tyg.
Man kan göra på lite olika sätt. Använda kalkerpapper eller rita på fri hand med blyerts eller märkpenna till exempel. Men om man inte känner sig så säker, eller har ett lite större mönster som man vill ha exakt, är det här ett smart tillvägagångssätt.
Ta en bit genomskinlig plast (jag har använt en lite stadigare plastficka som jag klippt isär), lägg den på mönstret och rita av med spritpenna eller liknande. Stick sedan en nål genom plasten, ganska tätt. Jag använde en mellanstor tapisserinål. Om man gör för stora hål kommer det igenom för mycket färg sen, så hellre små och många. Tänk också på att inte markera varenda liten grej du tänker brodera, då blir mönstret bara rörigt. Håll dig till "baslinjerna". Dutta sedan textilfärg med en hård pensel eller en svamp över mönstret. Det behövs bara lite färg, som sagt, för att undvika kladd.
Då blir det såhär. Fixera färgen från baksidan med hett strykjärn.
Till ett mörkt tyg tar man förstås vit textilfärg. Såhär såg bröllopskudden ut innan jag satte igång.
söndag 31 oktober 2010
lördag 30 oktober 2010
HJÄLP EN KARIN
Karin Granstrand ligger bakom den fenomenala bloggen Miss Karla. Hon går dessutom tredje året textil på HDK Steneby och håller på med ett spännande projekt, där hon samlar på övergivna och överblivna saker. Läs mer om det här och skicka allt sånt du inte längre vill ha till henne.
Jag har gjort min insats, nu är det din tur.
Karin Granstrand ligger bakom den fenomenala bloggen Miss Karla. Hon går dessutom tredje året textil på HDK Steneby och håller på med ett spännande projekt, där hon samlar på övergivna och överblivna saker. Läs mer om det här och skicka allt sånt du inte längre vill ha till henne.
Jag har gjort min insats, nu är det din tur.
tisdag 26 oktober 2010
torsdag 21 oktober 2010
DET ENA GER DET ANDRA
Oerhört inspirerande utsikt från arbetsbordet.
Jag gjorde ett oanvändbart pappersarmband. Men baksidan var det mest intressanta.
Trådändar som hänger. Efterstygn från avigan.
Allt blir bakvänt. Inget är som det ska. Trots att man försöker lappa ihop det blir det mest bara trassel.
Oerhört inspirerande utsikt från arbetsbordet.
Jag gjorde ett oanvändbart pappersarmband. Men baksidan var det mest intressanta.
Trådändar som hänger. Efterstygn från avigan.
Allt blir bakvänt. Inget är som det ska. Trots att man försöker lappa ihop det blir det mest bara trassel.
tisdag 19 oktober 2010
JAG HAR EGENTLIGEN INTE TID
... att blogga, jag borde sitta vid arbetsbordet här i Halmstad och fortsätta processa all inspiration jag fått i mig de senaste dagarna. Men jag måste tipsa om Frida Breife, en av konstnärerna som är med på utställningen Maximalism. Hon hade gjort supersnygga saker med bokstäver och fåglar, vilket jag såklart gick igång på. Man fick inte fota på galleriet, men hon har som tur är en bra hemsida där man kan titta närmare.
Man får ju inte fota på museum heller, men jag hann göra ett par skisser på utställningen på Röhsska, som var mycket bra. Visst, allt som var med var gjort av textil, men det var i första hand konst. Inga epitet, inga prefix. Missa den inte!
Sen var vi och fikade med Jennie McMillen. Även hon var med på Maximalism med sina inspirerande, kombinerade broderier och tygtryck. För det bästa är ju när man inte bara får se intressant konst, utan också prata om den, gärna med konstnären själv.
... att blogga, jag borde sitta vid arbetsbordet här i Halmstad och fortsätta processa all inspiration jag fått i mig de senaste dagarna. Men jag måste tipsa om Frida Breife, en av konstnärerna som är med på utställningen Maximalism. Hon hade gjort supersnygga saker med bokstäver och fåglar, vilket jag såklart gick igång på. Man fick inte fota på galleriet, men hon har som tur är en bra hemsida där man kan titta närmare.
Man får ju inte fota på museum heller, men jag hann göra ett par skisser på utställningen på Röhsska, som var mycket bra. Visst, allt som var med var gjort av textil, men det var i första hand konst. Inga epitet, inga prefix. Missa den inte!
Sen var vi och fikade med Jennie McMillen. Även hon var med på Maximalism med sina inspirerande, kombinerade broderier och tygtryck. För det bästa är ju när man inte bara får se intressant konst, utan också prata om den, gärna med konstnären själv.
torsdag 14 oktober 2010
TOTAL GÖTEBORGSPEPP!
Imorgon åker jag äntligen på min höstinspirationsresa, eller "bild-och-form-veckan", som jag säger till alla jag känner. Vi hade sånna veckor i skolan och jag har verkligen saknat att få ägna mig helt åt att skissa, kludda, kladda, testa och hitta inspiration.
Resan börjar med några dar i Göteborg. Då ska jag passa på att se spännande och nyskapande broderi av bland andra Jennie McMillen, Kicken Ericson och Lillevi Hultman. Jag har bara sett deras verk i tryck förut, så det ska bli kul att se trådarna live. Utställningen är på Galleri Anna H t o m 24/10.
På Röhsska museet brukar de alltid ha intressanta saker, så även denna höst. Hommage à Textilia visar en samling av textilkonstnärer som ställt ut på Anita Eneroths galleri. Jag vet inte alls vad jag ska förvänta mig, men det blir säkert bra. Dessutom hinner jag precis med att se examensarbetena från eleverna på Textilhögskolan i Borås, som visas t o m den 17:e. Jag älskar elevutställningar, de är alltid fullproppade med inspiration.
Hoppas ni också får en trevlig helg!
Imorgon åker jag äntligen på min höstinspirationsresa, eller "bild-och-form-veckan", som jag säger till alla jag känner. Vi hade sånna veckor i skolan och jag har verkligen saknat att få ägna mig helt åt att skissa, kludda, kladda, testa och hitta inspiration.
Resan börjar med några dar i Göteborg. Då ska jag passa på att se spännande och nyskapande broderi av bland andra Jennie McMillen, Kicken Ericson och Lillevi Hultman. Jag har bara sett deras verk i tryck förut, så det ska bli kul att se trådarna live. Utställningen är på Galleri Anna H t o m 24/10.
På Röhsska museet brukar de alltid ha intressanta saker, så även denna höst. Hommage à Textilia visar en samling av textilkonstnärer som ställt ut på Anita Eneroths galleri. Jag vet inte alls vad jag ska förvänta mig, men det blir säkert bra. Dessutom hinner jag precis med att se examensarbetena från eleverna på Textilhögskolan i Borås, som visas t o m den 17:e. Jag älskar elevutställningar, de är alltid fullproppade med inspiration.
Hoppas ni också får en trevlig helg!
tisdag 12 oktober 2010
PRAKTIKPYSSEL
Såhär trevligt kan man ha när man har Maja som praktikant, kaffe, kakor och garn över hela köksbordet. Hon vill lära sig allt om broderi och jag försöker komma ihåg vad jag ska säga.
Jag försöker bli klar med nåldynan som ska finnas att köpa som materialsats. Måste göra en till för att veta hur mycket garn som går åt, och det är ju sååå tråkigt att göra samma sak två gånger... helt identiska blir de därför inte.
Vi har också börjat planera lite mer inför boksläppet. NU börjar det kännas verkligt att det kommer en bok! Mycket beroende på allt pepp jag får från er, kära läsare. Det känns som att den kommer få ett fint mottagande.
Såhär trevligt kan man ha när man har Maja som praktikant, kaffe, kakor och garn över hela köksbordet. Hon vill lära sig allt om broderi och jag försöker komma ihåg vad jag ska säga.
Jag försöker bli klar med nåldynan som ska finnas att köpa som materialsats. Måste göra en till för att veta hur mycket garn som går åt, och det är ju sååå tråkigt att göra samma sak två gånger... helt identiska blir de därför inte.
Vi har också börjat planera lite mer inför boksläppet. NU börjar det kännas verkligt att det kommer en bok! Mycket beroende på allt pepp jag får från er, kära läsare. Det känns som att den kommer få ett fint mottagande.
söndag 10 oktober 2010
HÖST
Visst går det bra att använda andra material än tyg att brodera på. Papper till exempel. Det blir spretigt och snyggt liksom av sig självt.
Jag gillar att använda akvarellpapper. Det är stabilt och om man köper lösa ark får man oftast snygga kanter på köpet. Om man vill kan man ju måla lite innan man syr också.
Visst går det bra att använda andra material än tyg att brodera på. Papper till exempel. Det blir spretigt och snyggt liksom av sig självt.
Jag gillar att använda akvarellpapper. Det är stabilt och om man köper lösa ark får man oftast snygga kanter på köpet. Om man vill kan man ju måla lite innan man syr också.
fredag 8 oktober 2010
VAR E GRABBARNA?
När jag kollade igenom min blogglänklista häromdan slog det mig att den bara består av tjejer. Fantastiskt smarta, kreativa och inspirerande tjejer, men ändå väldigt... enkönat. Jag började leta runt efter hantverksbloggar gjorda av killar, men hittade inga som var aktuella eller tillräckligt intressanta och välgjorda. Det var svårt att ens hitta en bild på en slöjdande kille som inte var från förrförra seklet. Men de måste ju finnas!?
En och annan karl skymtar förbi på den dagligt uppdaterade 365 saker du kan slöjda. Men de är nästan bara hemslöjdskonsulenter, som har fullt upp med sina andra projekt och kanske inte hinner med en privat blogg också. Jag känner några killar som jobbar som fotograf alt. kläddesigner, som har flashiga hemsidor, väldigt seriöst. Min extremt kreativa vän Lars har däremot börjat fatta grejen med att visa allt han gör, men han har tyvärr inte lagt upp sina sjukt snygga tygtryck och broderade t-shirts på sin sida än, bara på Facebook. Jag ska tjata på honom, så att fler kan se.
Under tiden vill jag ha era tips på bra, kreativa och bloggande killar. Fram för mer mångfald!
När jag kollade igenom min blogglänklista häromdan slog det mig att den bara består av tjejer. Fantastiskt smarta, kreativa och inspirerande tjejer, men ändå väldigt... enkönat. Jag började leta runt efter hantverksbloggar gjorda av killar, men hittade inga som var aktuella eller tillräckligt intressanta och välgjorda. Det var svårt att ens hitta en bild på en slöjdande kille som inte var från förrförra seklet. Men de måste ju finnas!?
En och annan karl skymtar förbi på den dagligt uppdaterade 365 saker du kan slöjda. Men de är nästan bara hemslöjdskonsulenter, som har fullt upp med sina andra projekt och kanske inte hinner med en privat blogg också. Jag känner några killar som jobbar som fotograf alt. kläddesigner, som har flashiga hemsidor, väldigt seriöst. Min extremt kreativa vän Lars har däremot börjat fatta grejen med att visa allt han gör, men han har tyvärr inte lagt upp sina sjukt snygga tygtryck och broderade t-shirts på sin sida än, bara på Facebook. Jag ska tjata på honom, så att fler kan se.
Under tiden vill jag ha era tips på bra, kreativa och bloggande killar. Fram för mer mångfald!
måndag 4 oktober 2010
JÄRVSÖSÖM
Järvsö är inte bara känt för Lill-Babs och skidbackar, de har väldigt fina broderier också. Så idag tänkte jag berätta lite om den tekniken och visa hur man syr de karaktäristiska tofsarna.
Som de flesta andra landskapssömmar sydde man Järvsösöm för att skryta. Visa hur duktig man var och särskilt att man hade tid och råd att producera textilier (se föregående inlägg... 1800-tal, någon?). En eller flera sängar bäddades med så kallade hänglakan som hängde längs hela långsidan, ut mot rummet, där broderierna var placerade. En eller helst två kuddar låg uppepå, även där var broderierna på ena sidan. Där syntes de bäst och riskerade inte att slitas. Ingen fick ju såklart sova i de här sängkläderna, de var bara till för att beundras. Man broderade även hängkläden som sattes upp på väggarna i stugan.
De bevarade textilierna från Järvsötrakten är idag rosa, men syddes egentligen med rött garn, som sedan blekts. Fast det är ju så snyggt med rosa, som ni vet, så jag brukar använda det ändå. Mönsterformerna, med en massa slingrande blommor och blad, är roliga att rita och göra collage med.
Det som skiljer Järvsösömmen från t ex den närbesläktade Delsbosömmen är som sagt tofsarna. De kan sys med fyra eller fem stygn, jag brukar göra fyra. Sy först stjälken med stjälkstygn och sen tofsar utifrån den. Gör ett stygn som börjar precis vid stjälken, stick ner i tyget och sen upp snett till vänster. Stick ner igen strax bredvid det första stygnet.
Stick upp nålen igen alldeles bredvid...
... och stick ned snett uppåt, fast lite högre upp på tyget än föregående stygn. Stick ner nålen och så upp igen, snett ner till vänster.
Det här sista stygnet fäster du ner där det första började. Det kan verka lite krångligt i början, men man brukar få kläm på det rätt fort.
Resten av formerna fylls med ensidig plattsöm eller schattérsöm. Man kan sy stjälkstygn precis i kanten här så att man döljer det taggiga sen.
Så kan man välja om man vill sy supertraditionella dukar eller moderiktiga tights. Prova gärna att sy med någon annan färg också, jag har sytt med vitt på rött tyg en gång. Det blev rätt snyggt.
Järvsö är inte bara känt för Lill-Babs och skidbackar, de har väldigt fina broderier också. Så idag tänkte jag berätta lite om den tekniken och visa hur man syr de karaktäristiska tofsarna.
Som de flesta andra landskapssömmar sydde man Järvsösöm för att skryta. Visa hur duktig man var och särskilt att man hade tid och råd att producera textilier (se föregående inlägg... 1800-tal, någon?). En eller flera sängar bäddades med så kallade hänglakan som hängde längs hela långsidan, ut mot rummet, där broderierna var placerade. En eller helst två kuddar låg uppepå, även där var broderierna på ena sidan. Där syntes de bäst och riskerade inte att slitas. Ingen fick ju såklart sova i de här sängkläderna, de var bara till för att beundras. Man broderade även hängkläden som sattes upp på väggarna i stugan.
De bevarade textilierna från Järvsötrakten är idag rosa, men syddes egentligen med rött garn, som sedan blekts. Fast det är ju så snyggt med rosa, som ni vet, så jag brukar använda det ändå. Mönsterformerna, med en massa slingrande blommor och blad, är roliga att rita och göra collage med.
Det som skiljer Järvsösömmen från t ex den närbesläktade Delsbosömmen är som sagt tofsarna. De kan sys med fyra eller fem stygn, jag brukar göra fyra. Sy först stjälken med stjälkstygn och sen tofsar utifrån den. Gör ett stygn som börjar precis vid stjälken, stick ner i tyget och sen upp snett till vänster. Stick ner igen strax bredvid det första stygnet.
Stick upp nålen igen alldeles bredvid...
... och stick ned snett uppåt, fast lite högre upp på tyget än föregående stygn. Stick ner nålen och så upp igen, snett ner till vänster.
Det här sista stygnet fäster du ner där det första började. Det kan verka lite krångligt i början, men man brukar få kläm på det rätt fort.
Resten av formerna fylls med ensidig plattsöm eller schattérsöm. Man kan sy stjälkstygn precis i kanten här så att man döljer det taggiga sen.
Så kan man välja om man vill sy supertraditionella dukar eller moderiktiga tights. Prova gärna att sy med någon annan färg också, jag har sytt med vitt på rött tyg en gång. Det blev rätt snyggt.
fredag 1 oktober 2010
STOPPA PRESSARNA!
DN Bostad 101001
"En annan trend i listan är kopplad till tid. Det är status att visa att man har tid, till exempel genom att baka.
- Allt som ser ut att ha tagit lång tid att göra är vi villiga att betala för, som handstickat, handsmitt och handsnidat, säger Stefan Nilsson."
Missförstå mig rätt, jag är verkligen en förespråkare för att hantverkare, konstnärer och slöjdare ska ha vettigt betalt för sitt arbete. Men status att visa att man har tid? Det låter som om vi hamnat i 1800-talet igen, då de rika, fina damerna hade tid att brodera för att de inte behövde jobba. Den sortens klassamhälle vill jag knappast tillbaka till. Och vi är villiga att betala för att andra gör något för hand? Borde det inte istället finnas tid för alla att upptäcka glädjen i att tillverka sina egna saker? För att det är roligt och mer hållbart och snarare en motsats till att konsumera? Det är nånting med den här hantverkshypen som känns smått obekvämt...
DN Bostad 101001
"En annan trend i listan är kopplad till tid. Det är status att visa att man har tid, till exempel genom att baka.
- Allt som ser ut att ha tagit lång tid att göra är vi villiga att betala för, som handstickat, handsmitt och handsnidat, säger Stefan Nilsson."
Missförstå mig rätt, jag är verkligen en förespråkare för att hantverkare, konstnärer och slöjdare ska ha vettigt betalt för sitt arbete. Men status att visa att man har tid? Det låter som om vi hamnat i 1800-talet igen, då de rika, fina damerna hade tid att brodera för att de inte behövde jobba. Den sortens klassamhälle vill jag knappast tillbaka till. Och vi är villiga att betala för att andra gör något för hand? Borde det inte istället finnas tid för alla att upptäcka glädjen i att tillverka sina egna saker? För att det är roligt och mer hållbart och snarare en motsats till att konsumera? Det är nånting med den här hantverkshypen som känns smått obekvämt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)