PÅSÖM

Sybågar är bra grejer. De är inte bara fina, utan riktigt användbara också. När man ska sy med ullgarn är de nästan ett måste, eftersom det garnet gärna vill dra ihop tyget för mycket annars.

Påsömmen förekommer i stort sett bara på dräkten från Floda i Dalarna. De korta röda kvinnojackorna är överdådigt broderade med stora blommor och blad, men broderier finns även på hättor, väskor och kjolfållar. Variationen på de dräkter som finns bevarade är ändå stor. Man kan nästan se brodösens handstil, trots att man ofta använde samma mallar. Jag har själv ritat av gamla mallar och använt när jag sytt mina munkjackor, för att behålla traditionen på nåt sätt.


Man ritar alltså upp konturerna med en märkpenna. Den jag använt här är en slags tuschpenna från Japan, otroligt bra men svår att få tag på här hemma. Sen fyller man i blombladen med dubbelsidig plattsöm. Det blir därmed lika mycket garn på baksidan som på framsidan, och broderiet blir fylligt och fint. Arbeta inifrån mönsterformen och ut mot sidorna. Lägg stygnen tätt och försök få det att likna en riktig blomma (kolla hur bladnerverna ligger).



De små blommorna lägger man till efter de stora är sydda. Det är fint att använda flera färger. Man kan också sy små efterstygn runt konturen.


Violer syr man med schattérsöm. Avsluta med ett par små stygn som pistiller. Stjälkar sys med stjälkstygn.


Kräma på ordentligt eller håll det lite mer cleant, det är en smaksak. Eller en fråga om ork...

LIKE A FAT KID LOVES CAKE



Så jädra bra. Från inspirations/pyssel/design-himlen Design Sponge.

SOMMARJOBB

Men jag är inte i butiken varje dag, utan hinner med att göra andra saker också. Ett uppdrag jag ska göra färdigt i sommar är den här ryamattan. Den är inköpt på Svensk Hemslöjd någon gång på 80-talet, när de hade ett flertal olika ryor man kunde sy själv. Damen som börjat på den har blivit för gammal för att göra klart den själv, och letade efter någon som kunde hjälpa henne. Där kom jag in i bilden.





"Vitsippsbacke", design Mona Wassén, väldigt fin. Tidigare har jag bara vävt rya i vävstol, så det ska bli riktigt kul att ta sig an den här sortens "vävbroderi".

JOBBET



Jag har en så bra arbetsplats, Svensk Hemslöjd på Sveavägen 44 i Stockholm. Där finns roliga arbetskamrater, en bra chef och nästan alltid trevliga kunder. Dessutom proppfullt med underbar slöjd att bli inspirerad av:


Leksandshättor, både originalet och från Emy Little.


Åsa Westlunds träskor


och de traditionella från Grannas.

Plus en massa garn, tyg och band att bli inspirerad av. Tänk vad man kan göra för snyggt av allt det här:




Lavendelpåsar, kanske?

Men den STORA fördelen med jobbet är att jag får brodera, på arbetstid. Det jag hållt på med på sistone är att brodera upp ett prov från en gammal duk i arkivet, som vi ska sälja som materialsats. Det är en rund duk med söta sommarblomster.



Lite som en målarbok, bara att fylla i.

GRANNLÅT

Så fina de var.







Från en bok om folkdräkter.

FÖR VAD DET ÄR VÄRT



Igår gick jag till en av de finaste second hand-butiker som finns i Stockholm, Old Touch vid Odenplan. Den är proppfylld med underbara saker: spetsar, hattar, sherryglas, dukrullar, askar och mycket mer. Kika in här.

Det jag var halvt på jakt efter var gamla örngott, som jag skrivit om tidigare. Mest för att den gamla sortens lakansväv är helt oslagbar. Silkeslen, slitstark, ingen tendens att noppa (vilket de flesta av mina nyköpta lakan gör... suck). Mycket riktigt, jag hittade en hel korg med örngott, vitbroderade monogram och allt. Men 95 kronor styck... det går bara inte.

Varför är det såhär? Varför kan jag inte betala för något som jag vet är av bra kvalitet, är välgjort och t o m har en historia bakom? En människa har lagt ner sin själ i detta örngott och jag kan inte ens avvara hundra spänn (som jag senare (nästan) fikade upp istället...) En del av förklaringen är att jag inte tjänar särskilt mycket pengar, så jag måste överväga vad jag handlar, vilket leder till att jag inte överkonsumerar, som ju är en bra sak. Men mest handlar det nog om att jag vill göra fynd, särskilt när jag handlar second hand. Jag betalar sällan mer än 150 kronor för en klänning och textil tycker jag ska ligga runt 50 spänn. Samtidigt jobbar jag ju själv med textil och tycker att det är jätteviktigt att man som utövare av ett hantverk ska få själigt betalt. Men i det här fallet betalar jag ju inte den som vävt tyget, sytt och broderat örngottet, utan endast butiken som säljer det vidare. Det är en knivig fråga det där... eller så är det bara mitt småländska arv som gör mig så snål att jag inte vet mitt eget bästa.

Hursomhelst, jag "stödde" butiken (som jag ju vill ska finnas kvar) genom att inhandla två svarta hårkammar och ett sött rosa hårspänne. Lite fyndande blev det alltså.

Annars så hjälper jag farmor att virka klart en duk, eftersom hon inte ser så bra längre och inte kan ägna sig åt handarbete. Jag vågar knappt tänka på den dag jag själv hamnar där.

HALLANDSSÖM

Min bror undrade hur hallandssöm ser ut, när vi igår pratade om ett jobb jag ska göra åt honom. Han ville ha något med lite grafiska, geometriska former. Hur förklara broderi...? Hm... jag får lägga upp det på bloggen helt enkelt.

Först en kort historik. Hallandssömmen användes liksom blekingesömmen för att smycka hemmet vid festliga tillfällen. Eftersom allmogen bodde i stugor utan inbyggd rökgång blev det ganska sotigt inomhus med tiden. För att dölja detta satte man upp broderade eller vävda bonader. Man broderade också på örngott, och då bara på den delen av "pudevaret" som var vänt ut mot rummet. Det var ju bara den delen som syntes, och dessutom slet man inte på broderiet då. Sparsamt och smart! Man sydde med rött, blått och ibland vitt bomullsgarn. Särskilt det röda garnet har ofta blekts med tiden, så att det ser rosa ut på gamla broderier.

Det som är mest utmärkande för hallandssömmen är de geometriska formerna (cirklar, hjärtan, stjärnor och en sorts trekantiga löv) och de så kallade rottingbottnarna. När man ska sy en sån botten måste man ha sybåge, annars drar tyget ihop sig nåt förskräckligt. Man markerar upp en cirkel och syr sen en rutnät tvärs över. De långa trådarna sys ned med olika små stygn, här korsstygn.


Man kan sy med en avvikande färg eller samma.




Man kan också trä trådarna på olika sätt så att alltihop blir ett löst nät som ligger ovanpå tyget.


Sist syr man stjälkstygn, kedjestygn eller nåt annat runt konturen, för att dölja kanten.



Här har jag sytt ganska traditionella mönster på kuddar. Men jag tror att broderierna till bruschan kommer gå i en lite annan stil... vi får se vad han tycker!

NOSTALGI



Jag är uppväxt med manglade lakan. Sedan jag flyttade hemifrån har jag fått stå ut med torkskåpstorkade och halvskrynkliga lakan, eftersom jag aldrig lyckats få den typ av ordentliga manglar som finns i mina föräldrars tvättstuga. Saknar de släta underlakanen i en nybäddad säng, saknar dem som fan.

Jag är också uppväxt med morfarsmors handsydda och monogrambroderade lakan. De har hållt i hundra år (minst), men nu har de till sist blivit utslitna, missfärgade och för små för dubbelsängen. Naturligtvis kan jag inte kasta dem. Jag sparar de virkade spetsarna och syr kuddfodral av stuvarna.


K E - Klara Eckerström.

Överkastet har farmor virkat. Gud, va hon har virkat i sina dar.

ENKLAST TÄNKBARA



Det måste nästan vara efterstygnet. Gör såhär: rita upp en bild du vill brodera konturerna på. Stick upp nålen på linjen och stick ner den en liten bit bakom. Stick upp nålen igen till höger om det förra stygnet och stick ner den igen precis där stygnet innan började. Fortsätt så.


Det blev en påse för klädnypor. Den vita bredvid är inte enklast tänkbara, utan nåt svårt från Portugal som jag knappt vet hur man gör. Kanske just därför är den så fin.

BARA EN TILL



Den här hade jag nästan glömt att jag gjort.


Ibland är det fint att hålla det så enkelt som möjligt, med bara broderade konturer. Det liknar teckning så mycket då, vilket jag gillar väldigt väldigt mycket.

Jag borde nog göra mer sånt.

FÅGLARNA

Som ni sett tidigare gillar jag fåglar.





De kanske finaste sorterna gör Rob Ryan i sina fantastiska pappersklipp.

Jag gillar den här mattan också, av Thomas Paul




Det ornitologiska intresset har satt sina spår hemma hos mig...






Den lilla fågeln från Raja inspirerade till den här tygkassen. På baksidan tryckte jag texten till Kate Nash's låt Birds.




Lite lustigt är det att upptäcka att jag tydligen alltid gillat fåglar, även om faiblessen blommat ut det senaste året. Det här broderiet har min mamma gjort efter en teckning av en fredsduva jag gjorde som liten.



Fem år gammal.

OMSLAG



Nu har Natur & Kulturs katalog för sommaren och hösten 2010 kommit. Och ännu en bit närmare en verklig, fysisk bok.

Fast fortfarande lite overkligt, ändå.

KLOSTERARBETE

Ibland tar jag på mig beställningsjobb som jag verkligen förstår att folk vill lämna bort och få nån annan att göra. Det kan vara monogram på handdukar eller detaljsömnad till folkdräkter. I det här fallet är det en 100-årig dopklänning i så tunn bomullsbatist att man tror att den ska gå sönder bara man tittar på den.





Det är egentligen inte min typ av broderi (dvs jag blir inte helt nöjd), men med lite hjälp av den här fina boken som S gav mig går det ändå hyfsat att sy klumpsöm. Man syr först täta förstygn i konturen och sedan täta kaststygn över.



Boken är galet pedagogisk, med en lite lagom förnumstig ton. Broderierna som visas är elevarbeten från Seminariet för huslig utbildning i Stockholm - bara en sån sak!

Så det är väl bara att öva, öva, öva...