SNART MEN INTE RIKTIGT ÄN


Jag var och hämtade ett förhandsex av boken på förlaget igår. Resten av lasten skeppas just nu över de sju haven, hela vägen från Kina, imagine that... de ska finnas i handeln den 15 november om allt går som det ska.








Alla frågar hela tiden hur det känns. "Konstigt" har varit mitt svar. Jag trodde att det skulle kännas verkligt när den väl var här, när jag höll den fysiska boken i handen, efter hela den här långa processen och allt jobb som legat bakom. (Roligt jobb iofs, och jag är sjukt stolt och nöjd med allas insats: fotografering, formgivning, förlaget.)

Men nej, det känns fortfarande overkligt.

HUNDAR. OCH LITE MUSIK.


Egentligen gillar jag nog katter bättre, i verkligheten, men hundar är snyggare. Roligare rent grafiskt. Som de här röda som finns i närheten av Odenplan.


Många hundar tillsammans är ännu roligare.



Jag är inte så förtjust i Vashti Bunyans musik, men hon hade fina hundar av Whyn Lewis i skivkonvolutet.



Laika.


Min Laika. Eller Arcade Fires.

GLÄDJE & SORG


Ryamattan är äntligen klar, levererad och betald, ca 7000 knutar senare. Kunden nöjd och jag rikare på både erfarenheter och stash.

Gick sedan för att hämta mina saker som varit med på utställningen Trend på Nordiska museet och möttes av beskedet att den otroligt duktiga och drivna utställningsansvariga, Fanny Hed Jonsson, gått bort. 25 år gammal och med så mycket kvar att uträtta. Jag fick bara träffa henne ett par gånger, inför utställningen och på vernissagen, men jag förstår att hon är enormt saknad. Läs om henne här och skänk gärna till Cancerfonden. Det ska i alla fall jag göra.

I ALLA FALL LITE KÄRLEK


Det har blivit kallt i vårt land. Jag kom hem sent igår efter att ha åkt tåg nästan hela dan från Karlskrona och möttes av två dystra besked: 4 år till med egoistisk högerpolitik och dessutom tillräckligt många röster för att få in SD i riksdagen. Obegripligt.

Men lite av helgens fina stämning lever ändå kvar. Det var bröllop i Karlskrona, mellan mina kära vänner J & K, som jag känt nästan hela livet (iaf K, vi gick på dagis tillsammans). Jag hade ju önskat en bröllopsinbjudan, så att jag fick ha folkdräkten på mig. Nu var det alltså dags! Och därmed också tillfälle att brodera en bröllopskudde, en fin gammal tradition som man borde fortsätta med. Det är det som varit det "hemliga broderiet" jag tjatat om här. Kunde ju inte lägga upp det på nätet innan bröllopet var över!




Tanken var att det skulle vara en blandning av skånska kuddar och Jobs' tyg Rabarber. En riktig yllebroderad kudde ska dessutom ha duskor (tofsar) i hörnen. Jag gjorde dem av små bitar vadmal.




Om man klipper bitarna i kilar innan man syr ihop dem blir det inte så knöligt i hörnen.




Tyvärr var jag alltför upptagen av att fota brudparet och njuta av stunden för att få till nån vettig bild på mig själv i dräkten, det här var det närmsta jag kom. Man ser lite av bindmössan åtminstone (det är jag till höger och en annan barndomsvän till vänster). Sen bytte jag om till festen och hade en blommig 50-talsaktig klänning och de här skorna.

Det var fint.

DRÄKT


Nånting liknande det här ska jag ha på mig imorgon. Fast inte lika fin sjal och inte lika pampig rosett i nacken. Men annars är det ganska likt.

Fullständig rapport kommer efter helgen.

SÅ VAR DET TÄNKT



... och så blev det

LUCKY NUMBER SEVEN


Häromdan fick jag den här fina utmärkelsen av Tyg och otyg. Tydligen har jag en vacker blogg, nämen tack så mycket! För att få ta emot det här måste man dock berätta sju oväntade saker om sig själv. Det krävdes lite klurande, men sen kom jag på några som ni kanske inte vet. Here it goes:
1. Jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet. Sen kom jag på bättre tankar.
2. Jag jäspar alltid fruktansvärt mycket när jag åker bil. Fast inte när jag kör själv, vilket är lite märkligt.
3. Jag har nästan aldrig byxor på mig, utan jämt kjol eller klänning. Har typ ett par jeans som bara åker på när jag ska ut i skogen.
4. Jag har inte ätit kött sedan jag var 15, vilket betyder att jag snart varit vegetarian halva livet. Enda gången jag råkat få i mig kött under hela den här tiden var incidenten med köttbrödet i Bologna. Tokiga italienare som bakar in små bitar av skinka i brödet...
5. Jag kan inte hålla andan under vatten.
6. Min favoritdoft är Body Shops Coconut Body Butter. Det är bättre att smörja in parfym än att spruta på den.
7. Det första ord jag skrev själv var Sovjetunionen. Min bästis Jonnie hade en jordglob som jag skrev av det från. Fråga mig inte varför jag inte valde Kina, Peru eller nåt annat lättstavat... halva ordet är dessutom skrivet baklänges. Jag fattade inte det där med avstavning vid 6 års ålder.

Så! Nu ska jag alltså också skicka den här utmärkelsen vidare till sju andra fantastiska bloggare. Svårt att välja, men några av mina favoriter är iaf textilnörden Fröken Textil, sticktokiga Knitarina, illustratören Tovelisa, pyssliga Husmorsskolan och de tre Stenebybrudarna Gregemar, Miss Karla och Violently Knits. Alla välförtjänta pristagare!

TANTSLUNGA


Satan i gatan va kul det är med yllebroderi. Särskilt om man syr mycket kedjestygn: det fyller bra, går snabbt och drar inte ihop sig så mycket och gör därför inte broderiet så stabbigt som det kan bli med plattsöm.

Men lite kan man behöva spänna broderiet efteråt, så att det blir slätt. Nita fast tyget med ganska många häftstift i en träbit, lägg över en fuktig trasa och låt torka. Bänd loss stiften med hjälp av en tesked. Smart knep för att inte förstöra naglarna alldeles.




Tyvärr har jag varken tid eller råd att åka ner till Kulturen i Lund i november och gå på deras seminarium om yllebroderi. Det hade ju varit helt underbart! Jag föreställer mig att det är en massa skånska tanter med glimten i ögat som är vandrande uppslagsverk om broderi och som bara sitter och syr hela dagarna. Kanske dricker lite kaffe emellanåt. Om ni har möjlighet och det inte är fullbokat, så anmäl er!

COLLAGE



På de senaste tre ställena jag bott har det förr eller senare uppstått små collage på väggarna, dörrarna och kylskåpet. Saker jag har minnen till, bilder som är fina eller inspiration för ett visst projekt. Det här nedan var i min förra lägenhet när jag höll på med boken.


Hemma nu. Det svartvita vykortet med Flodakullan är alltid framme, var jag än bor.




(Och ja, det här inlägget är en slags utfyllnad, eftersom jag just nu bara hinner jobba, sy på ryan och det hemliga broderiet som jag av sekretesskäl inte kan visa än... men ha lite tålamod bara, det kommer nåt "riktigt" snart. Trevlig söndag!)

NÄSTAN FÄRDIG



Nu när sommaren väl officiellt är över är det dags att avsluta mitt "sommarjobbsprojekt". Jag gillar inte att ha saker liggande, jag vill bli färdig, har alltid varit bra på deadlines. Så nu är det sista rycket med ryan.

Det är nästan som att sy korsstygn. Bara att följa rutmönstret.



Enda problemen nu är att det är svårt att få bottenväven att ligga kvar på bordet (därför blomkrukor som tyngder) och att en färg tagit slut. Eller, det finns mer, men de nystanen har varit i ett annat färgbad eller nåt. Förhoppningsvis får jag tag på mer imorgon. Sen ska jag räkna ut hur många knutar jag knutit totalt.

MÄN KAN SY!

Det visste ni förstås redan. Men visste ni att en 1700-talsgubbe i papper kan bli såhär ståtlig med en nål i handen?



Jag blir alltid lika fascinerad av folk som arbetar med papper. Kvinnan bakom de här skapelserna heter Mia Cabana och man kan läsa mer om projektet här. Jag hade några pop-up böcker som liten och jag minns att de var väldigt spännande.

Kanske är det skörheten i materialet eller det enorma tålamod som krävs för att klippa, skära, vika eller skulptera med papper som tilltalar? En som gör allt det här väldigt bra är iaf Andy Singleton. Jag blir helt svettig när jag tänker på hur det måste vara att färdigställa det här verket utan att slinta med kniven - och att sen hänga upp det!



En som verkligen arbetar skulpturalt med papper är Bea Szenfeld. Hon har bland annat gjort klänningar av tårtpapper och kaffefilter. Men hennes senaste kollektion, Sur la plage, inspirerad av vattenväxter och djur, var nästan ännu mer imponerande. Det tyckte även Björk, som bar upp den här skapelsen på Polarprisfesten.